Hej. Detta känns konstigt för mej för jag har varit en sånn som förnekat allt som har med onaturligt att göra. Men när min dotter var spädbarn så fick jag min första kontakt (tror jag) Min sambo jobbade natt och jag vaknade en natt av att jag kände att nån "tittade" på mej, det stog nån mellan min säng (fotänden) och spjälsängen. Kunde inte se ansiktet. Trodde först att nån tagit sej in och skulle göra mej illa. Jag satte mej upp och frågade vad han ville, inget svar. Sedan i all illska blandad mej rädsla beordrade jag honom att försvinna. Jag reste mej upp och vänder bort blicken i nån sekund och puts borta var han. Fanns bara nått av en slags dimma eller rök kvar vilket försvann lika snabbt det. Jag frös och skakade jätte länge och kollade om dörren var låst vilket den var. Och alla fönstren stängda och det kan inte komma in nån där efter som det var vindsvåningen (6e) På samma ställen kunde lampor tändas utan att vi var i närheten. Min katt låg alltid hos mej och vissa nätter morrade hon och stirrade ut i tomma intet?! Allt började när min dotter var spädbarn. Vi flyttade och ibland har jag varit med om småsaker. Ibland gick en blond ca 7årig flicka förbi i hallen, kändes som om jag ville trösta henne… fick väldiga modersinstinkter av henne, älskade barn. Nu har vi flyttat igen och bor ännu en gång på en vind. Både jag och min dotter (6år) brukar höra att nån kommer i dörren -nu kommer pappa säger hon och jag hör det oxå och ropar hej, men ingen där. Finns ingen i trappen och porten låst (bara 2 lägenheter i huset och ett företag)Kan se rätt ner i porten och ingen kommer ut eller in. Har försökt komma på en "vettig" förklaring men icke. En kväll sent när min dotter sov och jag bäddade rent sängen hörde jag barn steg bakom mej komma in i sovrummet, vände mej om och skulle ta min dotter o fråga vad hon gjorde uppe men ännu en gång ingen där och min dotter sov gott i sin säng. Jag känner inte av nån ilska eller nått argt från alla dessa som är runt mej (kännt det på ett jobb jag haft förr i en gammal prästgård så den kännslan känner jag igen) Vilka är dom och vad har jag för mening för dom? Varför jag? Sen vet jag inte men jag har alltid kännt närvaro från min pappa och pratar ibland med honom… typ att jag älskar honom, saknar honom. Är han nära eller har han gått vidare? Detta känns så konstigt men ändå skönt att få skriva av sej om detta. Mvh Chris

Hej Chris! Mannen du såg som blev en dimma är din dotters guide som finns vid hennes sida hela tiden. Flickan du såg är någon du känt i tidigare liv och jag får till mig att du varit hennes mor men du dog- troligtvis pesten- och hon blev ensam kvar, därav dina moderskänslor. Det finns ett fenomen som jag för mitt liv inte kan komma på namnet på men det är när någons "själ" kommer före kroppen, det som ni upplevde med dörren och att dottern sa att pappa kommer. Detta är inget ovanligt och själv händer det mig allt för ofta känns det som! Inget att oroa dig för och kommer någon på vad det kallas får ni gärna höra av er till mig! Din pappa har gått vidare men han tittar till dig då och då och han hör vad du säger till honom och han hör dina tankar som är riktade mot honom.