Min mamma har cancer.Jag tror att det är ganska allvarligt,men jag är hoppfull.Men vad kan jag säga/berätta för henne för att minska hennes rädsla för att dö? Härommånaden vaknade hon (min mamma) av att radion spelade utan varken batteri eller eller…hon var så rädd… Vad var detta? Vem vill säga henne något? Jag har redan förlorat min pappa.Är väldigt rädd för att förlora min mamma.Kan jag få hjälp via min guide? Jag fick veta att hon heter zeemya..något.. Kram Carina

Hej Carina! Det är tungt.Jag förstår att du befinner dig i en svår siutvation i ditt liv. Det jag uppfattar är att din mamma genomgår en väldigt kaotisk känslomässig period av sitt liv med många tankar och känslor inblandade pga sin sjukdom. Hon håller på "omvärderar livet" och tanken på döden skrämmer henne eftersom hon vet vad hennes sjukdom kan innebära för henne. Döden skrämmer henne därför att hon inte vet vad det innebär och hon upplever "att hon har mycket att leva för". Det är bra för det är vad hon behöver ha som drivkraft för att orka klara av sjukdomen. Din mor är inte redo att prata djupare om döden än därför känns det viktigare att du hjälper henne genom att focusera på positiva minnen och planera för framtiden. Det kanske låter bakvänt i denna siutvation,men hon behöver hålla focus frammåt,ha önskningar hon vill uppfylla och målsättningar att se fram emot. Sedan är det viktigt att bara finnas där och lyssna och när hon känner sig redo att prata om döden kan ni försöka rikta in det på det "positiva" som att prata om andra sidan,undra hur det ser ut där och hur ni kommer att ses igen. Detta är inte lätt varken för dig eller henne och kan bli känslofyllt även för dig, men om hon kommer till ett läge i sin sjukdom kommer hon vara mer öppen för denna slags samtal. En människa som är svårt sjuk brukar ställa in sig psykiskt på sin död och förändras därefter,börja prata på ett annat sätt,mera djupsinnigt och accepterande samt mindre rädd. Men som det är nu finns hopp och din mor lever i rädsla för sin sjukdom.Hjälp henne genom att hålla henne kvar vid hoppet!Det är det viktigaste här och nu!!! När man är svårt sjuk brukar man också bli mera mottaglig och öppen för den andliga svären. Det är ett slags förberedande för det som kan komma. Eftersom hennes guide är medveten om hennes siutvation kommer denne antagligen kännas av mer samt att jag uppfattar energier av anhöriga som vill visa sin medkänsla. Detta ska hon inte bli rädd för och känna att det är ngt slags "olycksbådande förvarning" utan ett tecken på att de som tillhör er även bryr sig från andra sidan!(DET kan du däremot förklara för henne!) Din guide vill inte framträda så jag vet inte vem det är eller vad denne heter. Men om du redan känner till namnet kan du be denne visa sig för dig i en dröm och var tydlig med att du verkligen behöver dennes hjälp och stöd,nu. Du kan också försöka få kontakt via meditation. Mvh EeWee