för några år sen, ännu då min mor var vid liv hade jag en konstig dröm som jag inte har kunnat släppa. Och på något vis har jag börjat fundera på den nu och t.o.m. drömt om den. Drömmen baserades på mig. Att som allting skulle ha utspelats på ön Åland, bland några trähus som såg ut som dom skulle ha varit byggada på nå krigstid eller något. Sen var det som jag skulle ha varit en av mänskorna i mängden som gick in i ett av trähusen med svarta kläder på och svart duk på huvudena. Sen samlades dom i en sal i en av dom där husen och stod o grät. Jag trängd mig förbi och såg en glaskista, och till min stora skräck då jag kolla närmare var det jag som låg i glaskistan. Har denna dröm något budskap? Isf. vad? Min mor då sa att den var väldigt symbolisk och hon tolka den åt mig men då jag inte minns vad hon sa åt mig. Tacksam för svar för en återkommande dröm! Ha en bra dag allihopa!

Hej Annika! Jag får till mej att du krigar med/mot dej själv och måste göra ett avslut med det gamla, och helt sonika begrava det! Är det relationsproblem;är detta att visa att du helt står på egna ben, så uttmynnar det i gråt hos många! Men det symboliserar att du genom dessa tårar renas från gammalt skräp, och nu börjar du ett nytt härligt liv:) utan att dras med det gamla! Du skriver ju även hur du tränger dej förbi folkmassan, och det visar på målmedvetenhet, och nu ska inga hinder få stå ivägen för dej! Nu vet du vilken väg du ska ta! Lycka till Annika:) och ha det så underbart! MVH: Simone!