det var en eftermiddag/kväll jag är ute med mina vänner plötsligt ringer min telefon jag ser att det är mamma jag svarar som vanligt hallå: hej det är mamma säger hon du måste komma hem vi har objudna gäster hemma du måste be dom gå..men be dom själva gå då vilka e det? jag vet inte svarar hon jag kan inte se dom! med en hån skratt frågade jag om hon hade druckit alkohol eller något men hon svarade biskt nej klart jag inte har (mamma är nykterist) jag trodde henne inte men valde att gå hem och kolla till henne när jag kommer hem sitter hon på sängen och ser blek ut. mamma nu får du allt berätta vad som händer… jo jag låg i sängen plötsligt hör jag hur ytterdörren öppnas och tre personen kliver in en går in till tv rummet jag hörde hur någon satte sig i soffan(våran soffa hörs tydligt när någon sätter sig i den) en går in i köket, hon tittar på mig sen säger hon en stol skrapades mot golvet!! och en gick upp för trappan jag var tyst och lät henne fortsätta men kunde inte låta bli att känna av en ilning längst ryggraden. jag ropade att om dom ska komma in här så kommer dom allt hit och presenterar sig!, men ingen kom berättar hon då gick hon upp men ingen fanns där… ungefär 3 veckor senare så står jag och min tjejkompis ensamma hemma i hallen hon ska gå till bussen och vi diskuterar om jag skulle följa henne eller inte, plötsligt får jag tanken är det inte någon som går i trappan plötsligt häver min tjejkompis ur sig vem är hemma,jag spärrade upp mina ögon och utbrast hörde du det med…vi blev båda så klart rädda och familjens hund är oxå hemma och hon reagerar starkt emot hallen och visar ragg, jag tittat mig omkring och får syn på ett paraply(haha) tar det och börjar luta mig mot hallen, tjejkompisen som gjorde likadant reagerade med samma flämtning som jag en 6 meter framför oss får vi båda syn på en gestalt en ung man med tight vit tröja jeans och skärp gå in till tv rummet nu är vi riktigt rädda och påminde mig själv att be mamma om förlåtelse för mig tvivelaktighet emot henne. jag gick till slut med bestämda steg till tv rummet men ingen fanns där… vi skyndade oss båda två med hunden ut och jag låste dörren… vi sa ingenting till varandra förens vi kommit ca 50 meter i från… den tredje händelsen hände min far..min far som var skeptisk över händelserna och inte trodde alls på oss vick sig en upplevelse han med…en kväll när jag och mamma satt i deras sovrum och kollade på tv hörde jag pappa gå från tv rummet till köket han drog fram smör och bröd plötsligt tysnade hans grejande med maten, efter en liten stund kommer han in till oss och ser blek ut men ändå lugn, sen frågar han mig om jag vart i tv rummet, men det hade jag ju inte varit. grubblande sa han ja men då måste det varit han..nu tittade mamma upp för förvånad min och pappa berättade som jag hört att han lagade till en macka och plötsligt hör han någon slänga sig i soffan och hunden reagerat, han gick dit och såg våran hund resa ragg sen ser han hur soffans säte var nertrykt men ingen som sagt fanns kvar i rummet… jag kommer aldrig glömma detta..och ser fortfarande mig om axeln så fort jag känner mig osäker i vårat hus inget mer har kommit upp men jag vet att någon finns i huset det är jag bombsäker på…