Trodde jag var ensam

Detta hände för ungefär ett år sedan. Jag skulle hem efter skolan men halvägs hem kom jag på att jag hade glömt min matte bok och vi skulle ha matte prov nästa dag. Så jag började gå tillbaka men just som jag kom in genom skolans port så kände jag ett kalt vinddrag, jag struntade i det och började gå mot mitt skåp. Det var inga andra elever i skolan (klockan var nästan fyra.) och mittemot våra skåp är det en bänk man kan sitta på. Jag tog ut ut min bok och jag kände vinddraget igen och vände mig om och där satt en pojke och stirrade på mig. Han var inte mycket äldre än mig och hade svarthår. Jag kände först hur min puls började slå men jag kom på att spöken inte kunde göra en så ont så jag frågade vad han hette. Han svarade att han hette Peter och var 15år. Jag undrade vad han gjorde i skolan och han sa att skolan var hans fristad eftersom han inte hade det lätt hemma. När jag frågade hur han dog ville han inte svara utan bara försvann. Men det var inte sista gången jag såg honom. Han började förfölja mig och väl hemma började han slamra i lådor och skrämde min lilla syster som bara var ett år. Jag sa att han skulle gå och låta oss vara. Han sa att han inte kunde för han inte visste om han skulle vara välkommen till andra sidan men jag sa åt honom att det inte var någon fara. Peter gick över till andra sidan men jag har ibland sett honom i skolan men aldrig mer än några minuter. Jag hoppas att han äntligen fått ro.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *