Vi fick ta bort vår 5-åriga hund för ett tag sedan då han blev sjuk. En sjukdom där han nog periodvis kände sig frisk och stark men där sjukdomsincidenterna var av sådan art att det omöjligen gick att låta det fortsätta. Vi har sörjt honom väldigt, han var inte gammal och mellan sjukperioderna synbarligen vid god vigör vilket snarast gjorde det hela än värre känslomässigt. Min undran: Är det din/er åsikt att ett djur tex. en hund, eller rättare just den här hunden i detta fallet, fortlever med någon slags insikt om varför han togs bort? Om även djurs medvetande består, finns då en acceptans och insikt om varför det hela var nödvändigt eller upplever han det som att vi mördat honom? jag tänker på det där mycket… Vår nuvarande hund, har jag haft henne tidigare? Eller haft anknytning till henne? En sak till jag undrar över om det går bra, eller så bortse från det: det finns anvisningar om hur man ser s.k. skyddsandar men jag litar inte på min eventuella fantasi och vill därför än så länge inte ens försöka på egen hand få någon klarhet i det. Kan du se någon? Tack på förhand.

Hej! Vad gäller er gamla hund- han ser inte det som mord tvärtom! Han slipper smärtan och det var det han ville hela tiden men han ville inte lämna er och göra er ledsna! Han finns hos er då och då för att se till er och när det är dax kommer ni att träffas igen. Känner ingenting mellan dig och din nuvarande hund då hon känns som en ganska ung själ jämfört med dig. vad gäller skyddsande är det ju lättare att komma på detta själv men ta den tid du behöver, jäkta inte. Jag ser en kvinna vid din sida men hon känns inte som någon släkting till dig. Hon finns hos dig och viskar svaren på dina frågor i ditt öra. Evy