Min mamma låg på sjukhuset med cancer. Hon var borta av allt mofin de gav henne hon kännde knappt igen mig och min syster. Pappa bestämnde att vi skulle åka hem å han skulle vara kvar. Så han frågade sjuksystern när nästa tåg gick då sätter sig mamma upp Hennes ögon var helt klara och hon sa helt redigt – 13.45 Sen la hon sig ner och den där klara blicken i hennes ögon försvann Vi tänte inte så mycket på det Å mycke riktigt tåget gick 13.45 Inte så konstigt att hon visste det hon hade ju åkt tågen i ett halv år när hon fick strålning. När vi kommit hem så ringer pappa å berättar att mamma dött 13.45 Visste hon att hon skulle dö då Var det därför hon såg så redig ut när hon sa tiden? Vem vet. Men det glömmer jag aldrig!