Visst är det så att jag har en rädsla för "det okända" och jag tror det bottnar i att jag hela mitt liv blivit imatad att "Det är inte meningen att vi ska se det vi inte kan hantera, om man grubblar för mycket på sånt kan man bli tokig i huvudet". Jag har så länge jag kan minnas varit skräckslagen för "spöken". Men intresset har alltid funnits där. Det är först det senaste halvåret som jag känner att jag inte är lika rädd längre. Förr kunde det räcka att jag läste en artikel i tex "Allers" om spökslott så kunde jag inte sova och var skräckslagen. Just för att jag inte kunde förstå det och inte hade kontroll på vad det är som händer egentligen. Nu känns det bättre och jag har börjat inse att det inte är så farligt som jag kanske trott. Men visst händer det att jag vaknar mitt i natten och inte vågar öppna ögonen av rädsla för att jag ska få se "nåt". Men jag vill och försöker arbeta bort den… Kram Annika
Hej! Ju mer information och kunskap du skaffar dig ju lättare kommer det blir för dig.Det kan även underlätta att söka sig till likasinnade och se att man inte är ensam om sina upplevelser. Oftast är det just rädslan för det övernaturliga som behöver bemästras och övervinnas. Det är alltid viktigt att lära sig att det "finns två sidor av myntet" och därför lära sig skydd och kunskap om skydd. Men oftast när man lär sig hantera rädslanan genom att skaffa sig kunskap så mattas det av. Respekt bör man alltid ha för andevärlden och det övernaturliga men rädsla är bara slöseri med viktig energi. Fortsätt närma dig det andliga på det sättet du gör så kommer det gå bra. Mvh EeWee