Tack EeWee för ditt snabba svar och framförallt tack för all information i intervjun..jag tror att jag fick fler svar där än vad jag fått hittills i mitt långa sökande… Jag är döpt som kristen men tron vad det beträffar religionsfrågor är egentligen helt oväsentlig. Jag insåg redan i grundskolan att alla religioner mynnar ut i samma gudomlighet. Våra religioner är bara tolkningar av samma gud och himmel (andra sidan) ..Religionerna är de spelregler vi har fått för att vi i våra mänskliga skepnader inte skall glömma vår andlighet.. Jag har i hela mitt liv kännt som min livsuppgift att hjälpa andra. Jag är oerhört uppoffrande i denna del. Mitt yrkesval var ganska klart…bekämpa ont ..hjälp dom svaga….Jag söker aldrig belöning i denna del..mer än den i mitt fall mycket korta tillfredsställelsen över att ha hjälpt en medmänniska Mitt inre söker frid och harmoni men en annan del av mig söker hela tiden nya uppdrag..alltid med innebörden att leda och hjälpa..och det är klart att jag blir en sopstation och det är klart att detta tär på mig…men jag känner också, och det var därför jag skrev till dig, att det är något annat…..något som pockar på min uppmärksamhet som tar min energi …söker min uppmärksamhet… som jag skrev så kan jag ibland känna mig iakttagen.. en närvaro.. ett obehag..när jag kommer in i vissa miljöer så känner jag iskalla rysningar ..Denna känsla får jag ibland även i mitt yrke vid möte med levande människor som saknar det där "något" och som i det närmaste fungerar som känslolösa maskiner.. jag har något som spärrar mig från att öppna upp…en rädsla över vad jag skall se och möta…en rädsla över att bli lämnad ensam mot krafter jag inte kan hantera..rädsla över att mina anhöriga skall drabbas av detta..Jag känner inte närvaro av någon guide som kan hjälpa mig..men dom kanske finns där? Hursomhelst så är min plan att, när jag är redo och har hittat någon som jag känner fullt förtroende för och har gåvan, att finna varför jag fungerar som jag gör i mitt förflutna (mina tidigare liv). Varför jag känner behovet av att hela tiden sätta andra före mig själv…Svaret där blir nog avgörande huruvida jag skall fortsätta mitt sökande eller om jag bara skall låta allt vara som det är…. oj..det blev långt…och det var mer en reflektion än en fråga..men det kändes skönt att skriva detta ..till någon som sannolikt förstår vad jag menar

Hej Magnus! Jag brukar ibland säja såhär,utan att på något sätt föringa eller förlöjliga de som väljer den vägen att gå,men de som väljer att bokstavstroget följa en religion,samfund eller tro följer dess spelregler för att få en trygghet och "färdig väg" att gå bör inte heller föringa sin medmänniskas tro eller val eller behov av att "vidga sina vyer" inom andra andliga inriktningar. Och i grunden handlar allt om vilken relation VAR och EN har till sin Skapare,Gud,"Ljuset","Den Allsmäktige","Moder","Fadern" eller vad vi nu väljer att kalla det och hittar den väg som passar den inividen. Hur vi handlar och väljer att vara som människa och mot våra medmänniskor och djur,natur. Att dömma,förakta eller föringa en människas tro är hybris och högmod(som går före fall). Alla människor är unika och har olika sätt att närma sig sin "Gudstro","Alltro". Man kan var medial OCH djupt troende,det är snarare en förutsättning för att klara av de problem och svårigheter man möter som medial. Men även de som inte "inte" tror är värdefulla,de har sin väg att gå för att hitta "sin tro" eller övertygas på olika sätt genom upplevelser och erfarenheter.Eller bara genom att vara en bra medmänniska!Eller djurvän,eller naturvän. Vad gäller dig (även om du nu inte ställde någon fråga) så känner jag att du inom dig bär en kunskap om att det finns så mycket mer "där ute" än "bara andar från människor". Det finns en underliggande medvetenhet som skrämmer dig och gör att du inte vill se och få bekräftat det du inom dig vet finns. Du har en medvetenhet om att det finns båda "mörker" såväl som "ljus".Både "ont" som "gott" och det andra sidan av myntet skrämmer dig. Det blir en underliggande konflikt för dig beroende på det du undermedvetet har som kunskap och erfarenhet(från tidigare liv) och mot det du har som tankar och funderingar idag.(eller snarare inte vill tänka på.) Eftersom du bär denna inneboende kunskap och har i detta liv har viljan att hjälpa andra så är du givetvis uppmärksammad från "båda håll",och den känslan har du nog redan uppmärksammat. Men pga val du gjort håller dessa "icke positiva sidan" undan från dig, även om de noterat din existens och uppmärksammat dig och studerar vad du gör eller inte gör. Desssutom är du under starkt skydd av såväl dina guider(som står utanför din aura och därför känner du ej av dem),samt från Ljus väsen( Heliga Änglar) och även din grund tro ger dig ett visst skydd. Det är nog detta svaret du söker fån ditt undermedvetna,din kunskap du fått i tidigare liv"vad handlar det om""varför har jag fått den kunskapen""vem har jag varit och varför", och som du själv säjer varför du har behovet av att det känns nödvändigt att hjälpa andra, -som du behöver ta tag i framöver för att få ro i sinnet och bli av med denna bakomliggande "rädsla" eller obehag som smyger sig på dig runt hörnet ibland. (Jag är rätt säker på att du förstår det jag beskriver.) Kan även notera att de människor du mött och beskriver "saknar något" eller som "känslokalla maskiner", brukar även vara en bra beskrivning på vad som ,när de dör blir sk "mörka andar" dvs människor som återföds genom att gå genom den "vänstra dörren",utan plan,utan vägledare och de har fullständigt vänt sig bort från ljuset. Jag hoppas du finner vad du söker och hittar din väg att gå! Mvh EeWee