När jag var liten och vi flyttat in i ett hus så drömde jag ofta svartvita mardrömmar. Jag kommer ihåg det och jag var alltid rädd. Jag var kanske 7-8 år och jag berättade för mina föräldrar så jag vet att det inte är något "falskt minne". Det var ofta samma dröm och då var det svartvitt och jag och några till skulle försöka stänga in något slags monster i ett jättestort garage och det bankade och ville komma ut. Samtidigt, en bit längre bort åt sidan så låg min mamma på ett slags bord, utomhus och en slags lieman högg av huvudet av henne och jag grät. Det är särskilt den drömmen jag kommer ihåg eftersom den kom många gånger. I alla fall att vi skulle stänga in något monster vi aldrig sett i ett garage. När mammas huvud blev avhugget var nog bara en gång. I alla fall så har jag fått reda på att huset vi bodde i(vi har flyttat nu, för länge sen) att det faktiskt hade varit några andar där som hade bankat och så men det hade jag aldrig hört. De sa att det var några barn, eller i alla fall en pojke som hade dött där av någon orsak. Kan du ta reda på varför jag hade de där svartvita drömmarna? Hade de något med andar att göra eller hade jag bara svartvita mardrömmar där utan anledning? Tacksam för svar!

Hej Mateo! Ja jag kan förstå att det här är en sån där dröm och upplevelse som du kan komma att tänka på ibland då jag kan känna genom dig att du verkligen undrar än idag "va i h-v-t-e handlade detta om" ordagrant.Men jag kan säja såhär.Det finns faktiskt människor som drömmer i svartvitt alltid.Jag är ingen drömpsykolog eller expert inom detta område så jag kan inte förklara varför det är så.Bara att jag förstått att det finns människor som drömmer i svartvit och andra drömmer i färg och en del drömmer i siffror och andra i mönster och symboler.En del av detta kan vara kopplat till något som inom psykologin kallas för Synestesi.Vad jag vill säja är att det finns många sätt att drömma och uppleva saker genom drömvärden. Men när det gäller just dig Mateo så är det ju så att du drömmer ju inte svarvitt längre.Eller hur.?.Det jag kan känna är att det nog var bra att ni flyttade från den där platsen och det huset.Vissa platser är bara "för mycket" och det här känner jag var en sådan plats.Jag tänker inte gå in på närmare vad det är jag ser och känner för det är inte så viktigt i sammanhanget men jag kan säja såhär att de där svartvita drömmarna av dessa makabra slag inte var dina.Så du kan släppa den där drömmen.Du var väldigt ung när du bodde där och i den åldern så är det lätt att hemskt blir värre och det som inte är ont eller elakt blir rena mardrömms monstret.Hjärnan skapar om så saker blir värre än vad de är.Och jag känner att det är lite så det blev för dig i det här huset då de andar som fanns där/finns där var barn som själva var rädda och förmedlade känslor av rädsla och ren skräck för vissa vardagliga saker som de kan ha upplevt i sitt liv och detta uppfattade du sedan från dem i form av symboliska drömmar.Eftersom de också var barn och även yngre än dig så kunde de inte heller förstå vad de upplevde och allt blev rena monstret för dem också så det blir tokigt alltihopa. Om man granskar hela situationen vad som faktiskt hänt så är det inte så hemskt alls men i små barns ögon kan saker upplevas riktigt kusligt även om de inte egentligen är det.Vad jag vill ha sagt är att du uppfattade deras syn på det de hade upplevt i det huset.Och deras sätt att förmedla detta till dig kom genom svartvita drömmar. Du kan lämna detta bakom dig och se det som en intressant upplevelse men inget som du ska känna oro för. Ta hand om dig! ☆¸.•°* ˜★EeWeeM