Vad som skrämmer mig med döden? Jag är LIVRÄDD…(hm…) att döden är bara…slutet. Att allt blir svart. Ingenting mer. Och logiken säger mig att OM så är fallet så kommer jag ju faktiskt inte att lida av det… Men ändå är tanken om ickeexistens nästintill outhärdlig. Jag försöker tänka att tillvaron efter döden förmodligen inte är värre än tillvaron FÖRE LIVET, och den led jag nog inte av… Men ändå, ÄNDÅ kan jag inte slappna av. Ickeexistens är min värsta mardröm, och döden helt utom min kontroll. FRUKTANSVÄRT!!! Det är klart att jag oroar mig i onödan. Jag kan ju ändå inte förändra nånting… Döden är vad den är, och jag har NOLL makt i den frågan. Och ÄNDÅ oroar jag mig…ofta…över att döden MÖJLIGEN innebär evig ickeexistens… Hur klarar folk av att leva utan att tänka på döden hela tiden…?

Hej! Döden verkar ta en hel del av dina tankar i besittning så att säga så jag skulle vilja försöka få dig på andra tankar vad gäller döden. Jag tänker inte predika osv men jag vill att du försöker skaffa böcker som Betty Shine skrivit och hon skriver mycket om döden men det är på ett positivt och fint sätt. Förr hade jag liknande tankar men jag läste en av hennes böcker och fick en ny syn på döden som hjälper mig i mitt jobb och i min vardag. Försök läsa hennes böcker och om du inte vill läsa finns de säkert som ljudböcker. Ge det en chans och hör av dig till mig sen! Evy