Två händelser som jag inte kan förklara och som gjorde intryck. Det var på 1970-talet under en period av fem år. Det första häde sig sålunda….vi, personalen tillsammans med avd.läk gick den vanliga morgonronden och står stilla i samtal för en stund. Jag och mina kollegor ser en man gå in i ett av patientrummen. Vi vet alla att patienten var på konsultbesök på SÖS den dagen. Eftersom ingen kom ut ur rummet krävdes det att ta en titt. Rummet var tomt, ingen där…..jag var alltså inte ensam om att se en person gå in i rummet, klädd i rock och hatt fö. Bör tilläggas att vi stod helt nära dörren och kunde omöjligt missta oss på någon komma ut igen. Om det är en spöhistoria vet jag ej, men så gick det till… Den andra upplevelsen hände den sommaren då jag arbetade natt på Gammelbyn som hör till Stureby sjukhus….På den tiden var det stora avdelningar med endast sängbundna patienter. Det var nästan ljust ute, jag satt i dagrummet och vilade benen. Min arbetskamrat hade fått slumra till en stund och befann sig i personalrummet. Jag hör då steg ute i korridoren. Först tror jag att det är min kamrat som vaknat och är på väg till mig men jag ser inte henne. Stegen hörs tydligt men ingen syns till. Nu är jag klart skärrad, kan någon tagit sig in trots lästa dörrar? Jag traskar på, stegen hörs alldeles framför mig. Utanför expeditionen stampar jag i golvet och skriker….Tyst!!!!Och det blev tyst. Min kollega vaknade och när jag frågade vad som pågår på avdelningen, svarade hon som följer…..Jasså, det där, det ska du inte bry dig om, det vet alla som jobbar här, det är inget att va rädd för.Vi skulle ha talat om det för dig. För mig var det en obehaglig upplevelse, det vill jag lova