Hej! Vi bor i ett hus byggt 1934, så det har varit ett flertal ägare. Själv köpte jag huset 1999. Det som händer, och hänt, är en blandning av olika saker. På övervåningen huserar alla barnen i sina rum. När en av pojkarna var 2-3 år, så vaknade han gråtande eller skrikande vid exakt samma tid, varenda kväll. Det gick inte att få ett vettigt ord ur honom till en början, men efter några gånger så sa han att "hon/han kommer ut genom garderoben!". I detta rummet känner sig min sambo väldigt illa till mods när det är mörkt. Hon känner en närvaro, och får rysningar över kroppen. Vid ett tillfälle låg det en lampa, en sådan där nattlampa med svagt sken, mitt på golvet istället för att sitta i väggen. Det är iofs inget att hetsa upp sig för, det kan någon av ungarna ha plockat ur. Det som däremot skrämde barnen, 4 till antalet, var att lampan började lysa, liggande mitt på golvet. Dom trodde att det började brinna och kom rusande efter mig….Men då lyste den inte. Barnen var skärrade på ett sätt som märktes vara äkta. I detta rummet och angränsande rum hörs det ofta steg. Man tror att "nu kommer ett barn ner!" men ingen kommer. Då går man upp för att kolla om någon har somnat i en soffa eller så i sin strävan att komma på toaletten eller nåt. Men inte…alla sover så sött. Hörde själv tydliga steg från ena rummet och tillbaka, och tillbaka igen. Frågade sambon vad hon hade gjort där uppe, alla barnen var just då borta. Hon blev alldeles blek å sa bara att hon inte varit där på flera timmar…. Minstingen, nu 3 år, var väldigt intresserad av samma fläck i taket i vårt sovrum. Låg å tittade, jollrade och "skrattade". Verkade ha det riktigt roligt..:) När vi sedan flyttade hans säng i rummet, så sov han oroligt, vaknade ledsen mm. Flyttade tillbaka honom och allt var bra direkt igen. Nu pratar han om ett spöke som "busar med honom". Vet inte om det är sanning i det, men vissa gånger är han mycket övertygande…. Vi kan se skuggor ibland, nåt som rör sig i ögonvrån. Känslan av att vara bevakad finner sig vissa perioder. Vid ett tillfälle när jag var på resa, så låg min sambo i vår säng tillsammans med yngsta sonen. Hon hade inte somnat, när hon hör någon viska hennes namn tätt intill örat. Hon blev alldeles kall och klarvaken och sökte "tröst" hos 2,5 åringen bredvid..:) Det finns mycket att berätta. Själv tror jag att det kan vara så att det är mer än ett väsen. En-två snälla, och en som mer skrämmer. Vi får väl se vad framtiden har i bagaget åt oss… /Conny