Det jag ska berätta hände för tre år sedan,i mellersta Sverige. Jag skulle hämta min pojkvän på en fest.Jag hoppade in i bilen och körde iväg. Det var två mil att köra till festplatsen, på små, krokiga vägar, omringade av mörk skog. Jag tyckte det var ganska obehagligt att köra på just en väg, eftersom den svängde hela tiden och dessutom var väldigt smal. När jag körde förbi ett visst parti av vägen tänkte jag på det som hade hänt där för några år sedan. Två tjejer hade förolyckats där inom loppet av tre veckor. Den första tjejen hade blivit påkörd av en mötande bil när hon körde moped. Hon dog direkt. Den andra tjejen dog tre veckor senare, då hon gick på väg – grenen helt klädd i svart och utan reflexer. En bilist, som inte såg henne, körde på henne. Hon dog också direkt. Till minne av de två flickorna fanns ett minnesaltare vid väggrenen, med fotografier, gravljus och lyktor. Jag rös när jag körde förbi minnesplatsen och försökte hålla ögonen på väggen. Jag var livrädd för att köra på någon, så därför höll jag mig långt in mot mitten av vägen. Plötsligt såg jag något som sprang över vägen. jag bromsade blixtsnabbt, precis i tid för att se två nakna fötter, utan någonting mer, som sprang över vägen. De var liksom genomskinliga och suddiga. Det är svårt att förklara, och det låter säkert väldigt löjligt, men jag blev fruktansvärt rädd och satte foten på gaspedalen. När jag hade kört bara en bit fick jag min nästa chock. Det var en gestalt, som gick vid sidan av vägen, helt klädd i svart. Jag såg den inte föränn jag var mycket nära.Jag tänkte irriterat "att de aldrig kan ha reflexer på!"och vände mig om för att titta på varelsen när jag körde förbi. Varlesen vände sig mot bilen, kanske för att titta, men det enda jag såg var att den hade en huva uppdragen över ansiktet. När jag vände mig om för att titta igen, var varelsen borta!Som uppslukad av mörkret. jag blev väldigt rädd, men bestämde mig ändå för att gå av bilen och se efter, så att det inte hade hänt något. Även om jag visste att så inte var fallet, fick jag för mig att jag hade kunnat köra på varelsen utan att märka det… Jag gick av bilen, och tittade i väggrenen efter figuren. Jag ropade till och med och frågade om någon var där. Inget svar, och tystnad överallt. Jag rusade tillbaka till bilen och körde därifrån. Sedan dess har jag försökt att undvika spökvägen.