En del händelser har jag svårt att sätta i rätt tid och ordning men jag ska försöka. Allt började när vi fortfarande bodde kvar i Wermland (min stavning, INGA klagomål tack!). Jag och pappa låg i soffan, vi hade en hörnsoffa där jag låg i den längre ändan av soffan. Ialla fall så låg vi där och kolla på tv, det var en tidig morgon. Jag var inte särskilt gammal tror jag var 8-9 år och det var inte länge sen vi hade avlivat vår setter som jag sakna otroligt mycket eftersom jag är uppvuxen med hund omkring mej. När vi låg där och kolla på tv så somna pappa till (tror jag, minns inte riktigt), och jag får för mej att kolla bort mot honom men innan jag hann se nåt av honom så såg jag våran setter stå mellan soffan och soffbordet. Jag blir inte rädd utan vänder tillbaks blicken mot tvn igen och fortsätter kolla. Sen i november 2006 när jag sitter på gitarrlektion i skolan, det är runt 11:10 som jag sitter där med min gitarrlärare, och jag känner ingen lust alls att spela gitarr längre. Senare när jag kommer hem så berättar mamma att min morbror tidigare samma dag dog exakt samma tid som jag hade gitarrlektion. Efter dem händelserna är det lugnt i flera år och vi hinner skaffa två andrar hundar innan vi flyttar till Öland där vi bor kvar då detta skrivs (2008). Vi flyttade till vårat nuvarande hus 4 Juli 2003, men det var först sommaren efter vi flyttade in som det började hända saker. Det var en helt vanlig dag och jag satt och kolla på tv i mitt rum. Det var nåt program på SVT2 om det Gamla Skansen i Stockholm. Det sändes från dom gamla fäbodarna minns jag. Jag fortsätter titta på programmet och när dom kommer till en intervju med en kvinna i sekelskifteskläder, så ser jag en kvinna sitta och måla i översta högra hörnet på en målarduk. Jag är hundra procent säker på att det INTE ingick i programmet då kvinnan projicerades ovanpå den intervjuade kvinnan. Jag berättar för mamma att jag sett en kvinna i tv-rutan och mamma tror att det är hennes ingifta faster Greta som under sin levnadstid höll på med kurbitsmålning (dalamålning på trä och liknande). Men hon höll aldrig på med målardukar och liknande så henne kunde det inte vara. Det ska tilläggas att vid tidpunkten då jag såg kvinnan så var hela mitt rum nedsläckt och rumsdörren var stängd. Därtill ska tilläggas att persiennerna var nerdragna och stängda så lite ljus som möjligt inte kom in, så det kan inte ha reflekterats nåt utifrån i tv-rutan. Jag har nu under 2008 kommit på att vi har tre målningar från en kvinna och hennes man som vi lärde känna strax innan vi flyttade. Dom hade bott i Rwanda (oklar över hur det stavas…), men var kaukasiska/"vita" svenskar med brytning på grund av språkskillnaden efter 40 år där nere, och som sysselsättning höll kvinnan på med målning för att stilla sina händers darrningar. Jag vet i dagsläget inget om hon lever eller om hon gått över, men jag hoppas för hennes skull att det var lugnt och fridfullt för henne om och när hon gjorde det. Fortsättningvis hände det en del här hemma som för det mesta inte skrämde mej alls. Förutom nån gång som den gången när det bara small till borta i hörnet där min cd-spelare stod och spelade musik. Det small riktigt till så jag trodde det kom från en kanon eller liknande. Jag stängde av cd-spelaren och gick ut till mamma och pappa i vardagsrummet. Där frågade jag dom om dom hade hört smällen, och det hade dom också. Skakad gick jag tillbaks till mitt rum och satte mej vid datorn. En dag när jag satt vid pappas dator (min dator var enormt seg då den var jättegammal..) och kollade på en annan sida om spöken på engelska. Då kommer pappa in och frågar vad jag håller på med. Jag visar honom en bild på en grön "boll" som är ovanför en nyligen igengrävd grav på en kyrkogårdi England, och säjer att det är ett spöke. Då fnyser pappa och går därifrån. Jag blir arg och tänker "Låt honom fan få ett tecken så ska han få se att spöken finns!". Några dagar senare sitter jag och pappa och äter frukost i köket, då taklampan ovanför oss helt plötsligt börjar snurra utan som helst anledning. Dörrar och fönster är stängda och en taklampa gjord av armeringsjärn ska man inte kunna rubba så lätt genom en vindpust. Lampan snurra runt ett bra tag innan den saktade av och slutade snurra. Då titta pappa på mej och jag på honom, sen fortsatte vi att äta frukost som om ingenting hade hänt. Inom mej tänkte jag "Hah! Nu fick han så han teg" ungefär. Sen dess har jag inte hört honom säja nåt negativt om andar! Har också gjort observationer av en vit dimma ute i köket en eller två gånger när jag kom ut ur rummet för att äta lunch. Mamma sa att det var matoset jag såg, men så mycket matos kunde så lite mat inte producera på så kort tid. Dimman var nästan lika tjock som "tjockan" (vanlig dimma ute i skog och mark) brukar vara en tidig morgon över en myr hemma i Wermland (återigen min stavning, do not tuch). Den andra gången nåt skrämde mej var när jag låg i sängen och skulle just somna. Jag ligger vänd mot hörnet där tvn brukade stå och helt plötsligt så hör jag nåt eller nån som tar tre steg och sen försvinner ur tomma intet. Jag vänder mej snabbt om och somnar utan att tänka så mycket på det dagen efter. Jag har dessutom hört röster från vardagsrummet, som ligger vägg i vägg med mitt sovrum, men när jag kommer ut till vardagsrummet så tystnar rösterna och det är ingen där. Detta har upprepats flera gånger och jag är säker på att det är en man och en kvinna som stått där ute och pratat med varann. Jag har aldrig hört vad dom har sagt till varann, det har vart mest mummel. Det har dessutom hänt att nån har försökt få upp mej från golvet när jag suttit med ryggen garderoben. Då jag tittar upp ser jag en kvinna med stora, tjocka glasögon böja sej ner mot mej och sträcker ut en hand som för att hjälpa mej upp. Jag tar henne i hand men sen rycker jag tillbaks den och stirrar på henne och då försvinner hon. Jag tror detta var min mormor som dog när jag var ca 6 år, hon dog -96 och samma halvår dog två andra släktingar… Det är så många saker som har hänt att jag knappt minns dom, men det finns en del saker som verkligen ligger kvar i minnet och som jag aldrig kommer glömma. År 2004 vid jultid så åker vi upp tillbaks till Wermland (återigen min egen stavning, DEAL with it…) för att fira jul med familj och släkt. Vi hälsade på hos min morbror, (mamma hade och har många syskon), och åkte sen hem till stugan vi hyrde. Dagen efter det så åkte vi till mormor och morfars grav där även min morbror ligger begravd. Jag hade med mej kameran och tänkte ta kort på graven samtidigt som jag tänkte "Finns det nån här så visa er!". Tyvärr syntes det inget på bilderna jag tog på tre av gravarna vi besökte. Jag blev smått besviken. Så när vi kommer hem så sätter jag mej framför tvn och kollar på det sedvanliga Kalle Anka vid 15:00. Sen får jag för mej att ta kort på Thilda, en av våra hundar, och när jag sen kollar på kortet som jag tagit så är där en jättestor orb strax vid hennes flank, eller sida som det också heter. Jag är helt säker på att det är min morbror som följt efter mej och mamma till stugan efter att vi vart hos gravarna. Sen, nästan exakt ett år senare, så sitter jag och mamma i vardagsrummet och ser på tv. Helt plötsligt så känner jag att det luktar rulltobak och sprit i rummet. Exakt så luktade min morbror när han levde då han var alkolist och rökte ofta. Som många gånger förr blir jag inte rädd, utan bara tänker att han kom för att säja god jul eller bara säja hej. Så går det ytterligare tre år utan att det händer nåt som har med andar och liknande att göra. Höstterminen år 2007 är på slutet jobbigt eftersom en "kompis" till mej anser sej vara högre ställd än mej och beordrar mej att göra som hon säjer, så den "vänskapen" tar slut då jag säjer att hon kan ta resten av grejerna som hon lämnat i mitt rum och flytta ut om hon inte står ut med mej. Det hela slutar i att jag finner mitt rum på skolans internat förstört efter juluppehållet och jag vet genast vem det är som har gjort det. Men för att återgå till ungefär en vecka innan julafton. Jag sitter i mitt rum med datorn i knät och ser samtidigt på tv, då jag känner en kall vindpust dra förbi mitt ansikte. Jag ser mej omkring men inget synligt finns där. Så tittar jag upp mot luftutsläppet i taket (liten rund sak som släpper ut frisk luft i rummet) men vinden kunde inte kommit därifrån då luften kommit bakifrån mej och gått förbi min kind för att sen inte nudda nåt annat. Detta upprepas hela tiden fram till julafton. Men dagarna innan jul så känner jag att jag vill spela mina favorit metalskivor. Jag sätter på låt nr3 och när låten börjar spelas så känner jag hur det blir kallt och det känns som om nån vill mej nåt ont om jag inte slutar spela musiken. Jag gör så och sätter mej vid datorn igen. Detta upprepas i två dagar till innan jag får nog och tänker "Nu fan vill jag lyssna på den här skivan. Inget ska få stoppa mej". Jag spelar skivan men jag känner mej hela tiden iakttagen från alla vrår och hörn. Tillslut får jag nog och tar med mej datorn ut i vardagsrummet. Hela tiden fram till julafton känns det som om jag har två stycken som står och glor på mej när jag är i mitt rum och aldrig annars. Dessa några älskar verkligen att leka med min drömfångare som hänger i taket bredvid takfläkten, som för övrigt bara är på på sommaren. Drömfångaren kunde och kan fortfarande börja svänga häftigt utan att nån eller nåt. Har aldrig fönstren eller dörren öppna när det händer, det händer alltid samma tid innan jag skulle somna. Vid samma tid som drömfångaren började svänga så var det iskallt på en punkt precis bredvid huvudänden av sängen. Varje kväll var det iskallt där och jag kände hur nån stirra på mej, och varje kväll var jag tvungen att tänka samma sak "Snälla, jag vill sova. Lämna mej i fred". Det hjälpte inte mycket utan jag somnade medan dem stirrade i nacken på mej medan jag sov. Sen kom julaftonen och klockan hann bli runt två innan jag fick öppna första paketet. I det låg en kameramobil som jag tog kort med så fort jag satte på den och fick upp kameran. Jag tar kort på Donna, våran andra hund, och tro mej eller ej när jag ser att där är TVÅ orber sävande bredvid henne! Jag tänkte "Okey, där fick jag bevis på att det är nån här hos mej. Kan ni gå nu?". Det var lugnt resten av den dagen, med undantag av cold spoten bredvid sängen och den svängande drömfångaren när jag skulle gå och lägga mej. Juldagen var lugn och samma med annandagen. Sen började samma saker att hända igen för att sen försvinna vid nyårsafton. Jag tror och vet att det var min morbror och jag tror att det var Greta eller kvinnan som bott i Rwanda som kom på besök med honom. Jag misstänker dessutom nån av dom två kvinnorna för att ha stått och mumlat tillsammans med min morbror, men av dom två som jag misstänker så känner endast en av dom min morbror och denna hon är Greta. Jag har aldrig sett eller ens mött Greta (vad jag vet), men på nåt sätt så känns det som om jag har gjort det tack vare dessa händelser. Ett problem kvarstår dock och det är att jag vill verkligen veta om det är min morbror och Greta men även kvinnan från Rwanda som har hälsat på och fortfarande gör det. Jag misstänker även att dom kan vara mina guider eller nåt, men jag vet inte vart jag ska vända mej för att få veta det 🙁 Jag vet att det blev mycket text nu, men det blir så när man inte kan korta ner och inte vill dela upp det i flera delar då man inte har tid :/ Detta är sant, men ni som inte tror mej, gör inte det då. Och jag vill inte ha otrevliga kommentarer från er heller //Vargen