Detta är något som min svensklärare berättade för mig när jag gick på högstadiet. Först bör nämnas att hon är en mycket bra lärare med båda fötterna på jorden. När hon var i 14 årsåldern upplevde hon något övernaturligt tillsammans med några vänner. Det var inte kväll, vilket många förknippar med spökerier, utan det var bara skymning. De gick alla tillsammans längs en grusväg, en grusväg där det tidigare också setts ett spöke enligt andra. Det var givetvis inget de tänkte på då. När de gått en bit hände dock det de aldrig förväntat sig. 200 meter bort såg de någon gå vid sidan av vägen mot dem. Det är normalt inget man reagerar särskilt mycket på, men när gestalten närmade sig förstod de att något inte stod rätt till… Det var en flicka som "svävade" fram mot dem. De kunde inte se några ben och långsamt kom gestalten närmare. Deras hjärtan började pumpa allt fortare och fortare. De kunde inte riktigt förstå vad de såg. Av någon anledning avvek de inte från platsen, kanske pga nyfikenhet. Gestalten passerade dem på bara någon meters håll och då den passerade kunde de känna en bitande kyla. Detta var en upplevelse som etsat sig fast hos dem för resten av livet. Ingen av dem tvivlar längre på att något finns där ute. Något vi inte ännu inte kan förklara vetenskapligt…