Den här spökhistoren har min ridlärares mamma berättat och den är sann. Solveig heter hon och har varit ridskolechef i 23 år på våran ridskola. När hon var ridskolechef brukade hon behöva kvällsfodra, men för att komma till de små stallen runt omkring huvudbyggnaden behöver man gå på en liten grusväg, då utan lyktor som där finns nu. Klockan är ganska mycket och det är bäcksvart ute. Hon går längst vägen och fodrar snabbt för att få komma hem så fort som möjligt och fortsätter till nästa stallbyggnad. När hon kollar sig över axeln ser hon att det är tänt i stallet hon fodrat i innan. Okej, tänker hon, jag hade bråttom och kanske glömde släcka så hon går tillbaks och släcker. När hon har fodrat klart överallt och precis ska åka hem ser hon att det fortfarande lyser i det första stallet. Solveig vet ju nu att hon verkligen släckte och blir lite rädd men bästämmer sig ändå för att släcka för att det inte ska kosta så mycket pengar för ridskolan. Hon släcker snabbt och halvspringer där ifrån utan att vända sig om. På morgonen när hon ska fodra igen ser hon att i en box ligger en död häst som har dött av kolik (kolik är att hästen får ont i magen. Eftersom hästar inte kan kräkas kan hästen dö om ingen tar hand om den) Solveig tror att det var ett spöke, eller som hon kallar det – ängel, som försökt rädda hästen genom att tända lyset. Detta har även hänt med en vattenslang som har slutat funka och när hon har gått tillbaka och kollat var det var har hon hittat en halvdöd kattunge. Hon tog hand om katten och den blev hela 21 år. Väldigt skum historie men jag tror att de flesta spökena är snälla. Solveig har berättat många spökuppleverser hon varit med om. Maila om ni vill höra mer 🙂