Där jag arbetar känns ibland vinddrag och dörrar som slås igen trots att det ej kommer någon. Sjukhuset är från 1928, och ibland kan man nästan ana en närvaro i vissa rum.En gånmg har vi hört jämranden. Får de som spökar aldrig någon ro? Det verkar som om de är knutna till byggnaden för alltid? Det känns inte obehagligt, men ska de inte vandra vidare till den andra sidan?

Hej! Tyvärr fastnar vissa personer mellan detta liv och det andra. I de flesta fall har de inte förstått själva att de är döda och har därför heller inte gått vidare. De befinner sig i en värld mitt i mellan. Ofta förstår de inte själva att de är spöken eller döda. Det finns dock medium som hjälper dem att komma över till rätt sida och hänvisar dem till hur de ska göra!<br><br>/Patrik