Hej! När jag var barn så hade min familj en liten sommarstuga där både jag själv och många andra upplevde besynnerliga saker. Jag var nog inte mer än fem år då, så det måste ha varit runt 1986. En sak inträffade en kväll då jag och mina två småbröder satt framför tv-n. Det hör till historien att vi hade en kanin som sprang lös inne i huset. Min mamma var i köket och lagade kvällsmat, plötsligt så knackade det på ytterdörren. Hon gick ut och öppnade i tron att det var vår pappa som kommit. Men det var ingen där. Hon gick ut i köket igen, det tog ingen lång stund förren hon ännu en gång hörde de här knackningarna, högre den här gången. Hon kollade men det var ingen där den här gången heller. Hon kom precis ut i köket igen när knackningarna kom igång ännu en gång, denna gången så kraftfullt att fönsterna i den väggen skakade. Uppskärrad så gick hon ut och kollade och fann gårdsplanen lika tom som tidigare. På vägen ut i köket så tittade hon in i tvrummet där jag och mina syskon satt. Kaninen hade bitit sönder sladden till tvn,och en av oss, mamma minns inte vilken av oss tre syskon det var, men en av oss var i alla fall precis på väg att ta tag i sladden och kolla vad som var fel. Detta var en väldigt gammal tv och sladdarna var inte av den säkraste sorten, hade vi hunnit ta tag om den sönderbitna sladden så vet man inte hur det kunde hade gått. Varken jag eller mina bröder minns den här händelsen. Men jag minns en annan gång då jag en natt vaknade, varför minns jag inte men jag fick kort där efter syn på ett barnansikte i fönstret, alldeles för högt upp för ett barn att nå. Ansiktet var kritvitt och det var bara ett barnansikte, ingen kropp, endast detta huvud med pagelångt blont hår som jag minns som ovanligt gult i färgen. Jag sprang bort till min mammas säng och försökte tala om vad som hänt. Men det var en för komplicerad sak för en uttröttad mamma att ta till sig mitt i natten. Jag tror att det var precis då som trähyllan ovanför min säng ramlade ned mitt på min huvudkudde.Det var ju en väldig tur att jag inte låg där just då. Både jag och mina bröder minns att man ofta kände en stark känsla av att någon stod i dörröppningen om kvällarna och såg på oss i sovrummet. Ingen i familjen kunde heller vara någon längre stund uppe på den lilla övervåningen som vi då i stället använde som lagerutrymme. Den första gången någon märkte av något konstigt var precis efter att min far, flera år innan jag föddes, hade köpt det lilla huset. Min farfar hade lagt sig för att vila uppe på övervåningen, han drömde att en hund rev honom på benen och när han vaknade så fanns det rivmärken där. Lite skeptisk har väll jag alltid varit till just den historien för det låter ju så löjligt. Kanske råkade han riva sig på någonting, vad vet jag. Men ingen verkade trivas uppe på övervåningen, min farmor skulle sova där uppe en natt och vägrade faktiskt gå upp dit igen, varför fick vi aldrig ur henne. En gång var hon på besök hos oss och skulle koka potatis till middagen och råkade somna till, hon väcktes av att någon skakade om henne men ingen var i huset just då. Hon kände sedan en svag lukt av bränt och upptäckte atthon somnat ifrån spisen och att potatisen var förstörd. En bekant hade sett en gammal gumma gå över trädgården mot en gammal grind som inte längre användes. Men när hon hade kört upp för backen till vårt hus så var det inte någon där och när hon frågade mina föräldrar om vem besökaren varit så svarade dom förvånat att de inte hade någon på besök. Det hör också till saken att det var flera hundrameter till närmaste granne och vårt hus låg uppe på en höjd. Vi har hört många saker om vad spökerierna kunde bero på, en av grannarna hade nämnt att det skulle ha brunnit i huset och att någon dött i lågorna. Men det måste ha varit ganska långt tillbaks i tiden i så fall för innan min far köpte huset så bodde det äldre par där och de hade tydligen bott där väldigt länge. När vi hade sålt huset så hade vår faster åkt upp dit för att hämta några saker som vi glömt kvar där. När hon skulle åka i väg så såg hon en gammal gumma uppe i fönstet på övervåningen. Men när hon gick upp för att kolla så var det ingen där. Mona