Allt började med att pappa och mamma åkte till farfars begravning. Jag följde inte med av den enkla anledningen att jag var ledsen och frustrerad. Hela kvällen skulle jag vara ensam hemma. Det var ialla fall vad jag trodde, men jag behövde inte vara själv så länge. Jag hade besökare. Andliga besökare. Kvällen började med att klockan slog 18.oo. Den stora gamla klockan dånade som aldrig förr. Den användes bara som prydnad och kunde inte ge ifrån sig några ljud alls, men just den här kvällen gjorde den det. Jag tänkte inte mer på den saken och tog istället en dusch eftersom jag hade lovat mamma att jag skulle duscha. Det var ovanligt kallt när jag klev ur duschen. Snabbt tog jag en handduk och svepte omkring mig. Jag gick fram till spegeln men den var för immig för att jag skulle kunna se något. Jag höjde handen för att torka bort imman. Och det var då jag började förstå att något var fel. På spegeln stog det: Kolla bakom dig! Jag kände att rädslan tog över. Men vände mig hastigt om men såg igenting. Jag vände därför blicken tillbaka till spegeln, bredvid mig stod någon. Men med all denna imma kunde jag knappt se. Jag blev så rädd att jag tog med mig mina kläder och min borste och sprang snabbt därifrån. Jag låste in mig på rummet och klädde på mig alla kläder. Tog upp min borste för att borsta håret, då såg jag grått, lockigt hår som satt på borsten. Jag fick en chock. Sen kom mamma och pappa hem, jag berättade allt men ingen trodde mig. Detta var min sanna historia..