Gården har varit i min familjs ägo länge, och är bland annat min mormors barndomshem. När man kommer till vår sommarstuga har man den där konstiga känslan, ni vet. Ni är iaktagna och känner er trötta. Det har alltid varit så. När jag var mindre förstod jag inte vad det var, det var först efter att min morbror berättade detta för mig. Han hade varit där en dag själv för att kolla över lite småsaker. Han hade bland annat avrit ute i ladugården för att kolla. Han kände sig iaktagen när han stod med ryggen mot boxarna där kor en gång i tiden stått. Han vänder sig om och ser till sin förskräckelse gammelmormor sitta och mjölka på en pall. Gammelmormor försvinner utan ett knyst. Senare samma eftermiddag ska min morbror åka ner till affären och handla. I hallen så har vi en hemmagjord nyckelhållare där vi har alla nycklar till uthusen. När min morbror kommer tillbaka från affären ligger nyckeln till ladugården på trappen utanför. Ytterdörren är låst och inte en själ syns till… En annan dag när min morbror med familj och mormor övernattade i sommarstugan vaknar min mormor mitt i natten av att någon håller fast henne i sängen. Min morbror och hans familj sover i kammaren på övervåningen och hade på morgonen inte hört ett knyst från nedervåningen där mormor sov. Nog spökar det i vår sommarstuga alltid…