Hej! Jag har ett jätte jobbigt problem.. Jag är nitton år gammal, jag bor tillsammans med min pappa och min lillasyster som är 14 år gammal. Mina föräldrar skilde sig för ungefär två år sedan, allting förändrades i allas vardag såklart. Efter ett tag så flyttade mamma till sin nya kille, och pappa, min lillasyster och jag flyttade till en lägenhet. Pappa hittade för något år sedan en nya tjej, jätte trevlig! I början så var dom alltid här med mig och lillasyrran. Nu så är han ALLTID hos sin nya tjej… JAG har inget emot det, fast samtidigt så har jag det då jag får ta hand om min lillasyster och en fyra själv. Köpa mat, städa, diska.. Min lillasyster hjälper inte till alls, hon är ofta ute till sent på nätterna trots skola nästa dag. Hon röker och dricker en hel del.. Jag är så trött på detta! För varken mamma eller pappa verkar bry sig, dom är så trötta på föräldrarskapet.. Jag märker att dom båda vill leva sina nya liv.. Pappa brukar komma hem emellanåt i någon timma eller två, han tvättar lite och dammsuger sen åker han iväg igen till sin tjej. Mamma bor ju som sagt hos sin kille, och varken jag eller min syster är där så ofta då vi ärligt talat inte trivs för att vi inte har egna rum m.m.. Min lillasyster har nu en pojkvän, redan förlovade. Dom har den senaste veckan varit här hemma, jag har alltså diskat för fyra (även min pojkvän har varit här), min kille hjälper mig med allt, han hjälper mig att städa och sånt, jätte skönt att jag har en sådan underbar pojkvän.. Vad ska jag göra?… Jag och min lillasyster har en jätte bra relation med våra föräldrar så det är inte så att dom inte bryr sig.. hoppas jag.. Vi har alltid pratat med varandra och det gör vi fortfarande. Det är min lillasyster som håller allting hemligt, hon säger aldrig någonting.. Jag är trött på min lillasyster och jag orkar inte med henne, jag vill verkligen inte känna så. Men jag gör det. Kan någon ge mig lite vägledning om vad jag kan göra? Jag behöver hjälp..

Hej Hanna! När jag läser ditt långa insändare till mig så känner jag att det egentligen inte handlar så mycket om att du vill få svar på en massa saker utan mer att du behöver skriva av dig och att det är någon som tar sig tid att läsa och sätta sig in i din livssituation.Du är en ung vuxen kvinna och jag känner att du är väldigt mogen och harmonisk människa inom dig trots att du känner detta enorma ansvar att sköta hemmet och ta ansvar för din 14 år bångsyriga lillasyster.Jag känner också att du har en bra relation med båda dina föräldrar och ju mer jag läser ditt brev känner jag att du faktiskt frågar något annat…Vem är jag och vad ska jag göra med mitt liv?och du söker en liten hint om vilken väg du ska gå?eller hur? Det jag ändå måste påpeka är att det inte är okej att du trots att du räknas som myndig och vuxen är den som känner att du måste ta fullt ansvar för din lillasyster då det ansvaret ligger på båda dina föräldrar oavsett om de är nykära eller vill leva livet igen.Men jag känner faktiskt att det är så att det inte handlar om att dina föräldrar inte skulle bry sig om dig eller din lillasyster även om ni kanske kan känna det så ibland.Det ska du inte tvivla över.De bryr sig väldigt mycket men det jag känner är: Har du verkligen sett din mamma och pappa i ögonen så att du får deras fulla uppmärksamhet och verkligen berättat hur du känner det? Har du talat om för dem att du inte tycker om detta ansvar för din lillasyster och att du inte vill känna dig som hennes mamma,för det är ju lite det som du har blivit…eller hur? och detta kan göra att din lilla syster i sin tur agerar mot dig "som om du vore en tjat morsa"…istället för att bara vara syskon så blir du hennes eviga tjatande samvete över allt detta som hon mycket väl vet att hon borde ta ansvar för.Det blir liksom tokigt.Jag känner att det är viktigt att du bara får vara stora syster till din lillayster och inte en mamma!Och detta behöver du tala om i ren klartext för båda dina föräldrar.Jag tror nämligen att det kan vara så att de tror att de gör dig en tjänst och orsaken att det gett dig så mycket ansvar som du känner att du fått är för att de ser dig som en ung vuxen och de litar på dig och jag får känslan av att de nog medvetet låter dig ta så mycket ansvar därför att de på något sätt verkar tro att du tycker det är helt okej.Men …det är det ju inte…för du skriver ju till mig och känner att du behöver skriva om detta.Om det känns svårt och du inte vet i vilken ände du ska börja prata med din mamma eller pappa så…tja…varför inte visa dem vad du skrivit till mig här på spökwebben och sedan visa mitt svar.Du är ju anonym och det enda som syns är ditt förnamn och med det sagt så finns det inget borde göra dem upprörda över att du sänt detta till mig. Så mitt råd är att du pratar med båda dina föräldrar och berättar EXAKT hur du känner det och VARFÖR.Jag tror inte de har förstått alls att du upplever det såhär.Och jag tror inte de förstått att du känner dig lite "undanskuffad" för även om du är en sådan människa som älskar dina båda föräldrar och du ÄR verkligen glad för deras skull och att de båda har träffat nya partners i sitt liv…men…sen finns den där gnagande känslan inom dig "jag då? ska jag stå här och diska resten av mitt liv? " eller…Jag kan fånga upp från dig denna känsla att du ÄR lycklig för deras skull men du saknar den tiden då du var yngre och de behandlade dig som ett barn för vad som hände är att när skilsmässan inträffade,du blev myndig,de träffar nya parters och …du då? vuxen på en natt och bortglömd eller???lite den känslan kan jag uppfatta finns där djupt inom dig och detta skapar en sorg i dig…en slags inre sorg för du känner samtidigt lite skuld över att du ens känner såhär då detta ansvar du känner att du fått på dina axlar egenligen inte är ett jätte problem…det är allt det där andra du går och tänker på inom dig… Så då återkommer jag jag till frågorna du inte skrivit men som jag ändå kan känna mellan dina rader.Vem är jag och vad ska jag göra med mitt liv?Vilken väg ska jag gå? Det jag kan känna är att du är en människa som just nu upplever livet och hur det är i vardagen och verkligheten.Och du har just lärt dig en viktig lektion…nämligen…hur du inte vill att det ska bli i din egen framtida familj.Du kanske inte kan sätta exakt fingret på vad det är du inte vill ska upprepas men inom dig så känner jag att det finns en känsla hur du inte vill att det ska se ut i din framtida familj och det kommer det heller inte att göra då du har lärt dig en lektion av livet både positivt och det mindre postiva ovh du kommer se till att det mindre positiva inte upprepas i ditt eget liv men bevara det postiva.Jag tror inte jag behöver skriva så mycket mer om det för jag känner att du nog vet mer inom dig vad jag kan mena.Jag känner att du är en väldigt omhändertagande person och kanske lite "för snäll" och gärna ställer upp på allt och alla.Kan man bli för snäll? Ja när människor och kompisar börjar ta en för givet och slutar uppskatta det man gör för dem…då är det dags säja "nej" ibland.Och bara för att man säjer nej betyder det inte att man är en okänslig och elak person utan det betyder att man låter andra människor ta ansvar för sina egna handlingar och inte serverar dem den lätta utvägen bara för att de ber om det.Har du funderat på att arbeta med människor?Omvårdnadsprogram? Det andra jag kan känna från dig är att du har ett behov av att få uppleva frihet och nu talar jag om "en frihet i att resa och upptäcka världen och se nya kulturer och lära känna nya människor i andra länder".Har du funderat på om du kanske skulle jobba utomlands som aupair eller inom turism som guide åt turister? eller något där du får komma ut och resa då jag känner att du kommer att tillbringa större delen av ditt liv utomlands om du slår in på den vägen. Så jag ser dig Hanna som en unik kvinna full med möjligheter inför livet men nu råkar du ha fastnat i vardags ekorrhjulet för tidigt och tagit på dig ansvar som egentligen inte ligger på dig…så mitt råd är att du lämnar tillbaka ansvaret över din lilla syster till dina föräldrar och själv…ger dig ut i världen och söker din egen väg. Du är alltid välkommen att höra av dig igen till frågespalten och jag tror på dig.Ditt liv har bara börjat Hanna 🙂 Sköt om dig! ☆¸.•°* ˜★ EeWeeM