Jag är en tjej som är född söndagsbarn. Jag kan aldrig säga att jag sett något så tydligt att jag kan intyga att det var ett spöke eller en ande… Däremot har jag vid ett flertal tillfällen genom mitt 19- åriga liv fått uppleva vissa händelser som mer eller mindre kan beskrivas som övernaturliga. Jag har enda sen jag var liten kunnat känna av andars närvaro. Jag känner dem ibland vid min sida och ser då och då en hastig skymt av dem. De visar sig som tur är aldrig helt och hållet utan "glider" liksom förbi ibland som i en dröm. Detta har jag varit med om så många gånger nu att jag inte längre känner mig rädd. Jag vet på något lustigt sätt om att de inte är där för att skada mig eller srämma mig. De vill oftast något annat eller kanske bara ha uppmärksamhet för att förmedla något till anhöriga. Jag har själv svårt att förstå när någon säger sig ha sett en ande. Det låter oftast overkligt. Fast vem vet? Kanske har de faktiskt sett ett spöke? Själv tror jag mest på andar som har gått bort och som finns där med oss för att skydda oss. Jag tror på skyddsänglar. Det är oftast en nära anhörig som har gått bort och som nu vakar över och skyddar dig. Som mitt exempel: Jag har genomgått mycket i mitt korta liv och alltid känt någon vid min sida. Hur jag än mått har jag känt mig trygg och älskad av någon som osynligt vakat där. Jag vet ännu inte riktigt vem denna person är/ var. Det viktiga är ändå för mig att hon finns där. För Ja det är en Hon. Det är jag åtminstonde säker på. Ibland känner jag henens närvaro. Hon gör mig trygg, invaggar mig i en säkerhet. Då och då har jag också hört oförklarliga knackningar i väggarna och utan för mitt fönster. Ibland har någon strykit sig mot min kind. Det känns också som om någon andas luft mot mig ibland. Som luft från en svunnen tid. Detta är alltså min Skyddsängel! Det här var min historia! Tack för att jag fick skriva in!