Hej. Det jag berättar nu, är helt sant. På riktigt. Jag bor i en lägenhet, inte ny, men inte mer än 60 år gammal tror jag inte. En dag gick jag och tre kompisar hem till mig. Det hade aldrig hänt något konstigt hemma hos mig, men jag gillade ändå inte att vara ensam hemma, och det var vi nu. Jag och kompisarna satte oss i köket och åt mellis. Min ena kompis stod i hallen och klädde av sig jackan och skorna, som vi redan hade gjort. Mitt rum ligger bredvid mammas och pappas, och mitt emot hallen. Men vi sitter i köket och en är i hallen. Helt plötsligt ser kompisen i hallen en kort figur gå in på mitt rum, och har kommit från mina föräldrars. Hon går emot mitt rum och misstänker att det är ena kompisen som sitter i köket, som har gått in på mitt rum, hon ropar på kompisen men ingen svarar. Hon går in på mitt rum, men ingen är där. Hon kommer till oss i köket och frågar om vi har varit inne på mitt rum. Vi svarar nej, men hon berättar inte att det var en kort svart figur som gick in på mitt rum, så vi tänkte inte på det. Nästa natt när jag skulle sova, satt mamma och pappa och tittade på tv i vardagsrummet som ligger en bit från mitt rum. Men ändå hör jag någon i mammas och pappas rum. Först låter det som om någon hasar sig ut från att ha legat under deras säng, sedan som om den ställer sig upp och till slut börjar dra ut lådorna i deras byrå. Men jag hör att de sitter och pratar i vardagsrummet. Sedan ser jag en svart figur korsa mitt rum och ställa sig vid min fotända och stirra på mig. Jag är helt blickstilla hela tiden, och känner den här energin. Jag kan knappt andas, men efter en stund lättar trycket och "skuggan" försvinner. Det här går på bara typ 10 sekunder, men det kändes som en evighet. Jag berättar det för mina kompisar, och kompisen som sett någon komma in på mitt rum säger att det var precis så hon såg och kände det. Sedan dess sover jag på min lillebrors rum, men där har jag börjat höra någon gå fram och tillbaka utanför hans dörr, och det är vid 3-4 på morgonen. Oftast när jag är ensam hemma med kompisar, känner vi oss så förföljda och iakttagna att vi måste gå ut. Jag har jättesvårt att vara helt ensam hemma efter det här. Det här hände för bara några veckor sedan, och jag är 10 år och livrädd när jag är på mitt rum. Jag skulle gärna vilja att någon kommenterar om vad jag kan göra, för just nu kan jag knappt vara på mitt rum med en dator själv utan att darra och känna energi. Det kan bara vara att jag på morgonen går in på mitt rum för att hämta ett par strumpor, så känner jag energi. Det är jätte jobbigt. Någon som har en lösning om hur jag kan få bort "skuggan" ???