Hej!

Jag har under en lång tid känt mig VÄLDIGT iakttagen av en ande, jag pendlar till skolan och går vissa mornar upp kl 04.15, när jag ska gå upp då så är det kolsvart i huset och jag är rent ut sagt livrädd när jag går i huset. Detta är endast när det är mörkt, jag bor på en gammal prästgård och har läst lite om att en präst tog livet av sig på grund av depression i huset. Jag har dock aldrig känt mig lika iakttagen som jag gör nu, jag är rädd när jag står i duschen och vågar inte blunda. I mitt rum är det oftast kalla drag och en morgon vaknade jag upp med små blåmärken längs mina lår, är rädd för att detta kan vara någon slags ond ande och vill bara kunna känna mig trygg i mitt egna hem. Min mamma säger att det inte är någonting för att vi har haft en städerska som var vidskeplig och att hon sade att det var det lugnaste huset hon någonsin varit i.

Vad ska jag göra?

★ Fråga besvarad 2013-12-11

Hej Bella!

Jag har läst det du skriver flera gånger och försökt att förstå vad det är som du upplever och jag kan förstå av det du berättar att du också upplever det obehagligt men hur jag än känner och vänder och vrider på alla hörn kring det du berättar så får jag inte samma känsla eller upplevelse som du så jag ska försöka att bena ut detta så gott jag kan. 

Faktum är att jag måste nog hålla med städerskan…

Av någon anledning så brukar människor ofta utgå ifrån att om man bor i en gamla prästgård så “måste det bara spöka” som bara den men det där stämmer inte riktigt. Bara för att det varit en prästgård så behöver det inte betyda att det måste finnas spöken,onda andar eller “eller ännu värre saker”.  Av någon anledning så har det blivit att människor gillar att dra prästgårdar över en och samma kant och en prästgård är lika med spöken och detta håller jag personligen inte med om alls!!!. Det spökar inte mer på än prästgård än vad det kan göra någon annanstans.

Det kan till och med spöka mer i ett helt nybyggt hus då “spökerier” kan bero på så många olika saker.

Varför skriver jag allt detta?

Jo för att jag vill avfärda denna prästgårds hysteri att prästgårdar är lika med spöken och andra hemskheter. För vad som händer om man flyttar in i ett hus som tex i en gammal prästgård är att man redan från början har intalat sig själv att det bara ” måste finnas spöken för spöken finns alltid på prästgårdar”…och så börjar man in flytten med att leva konstant vaksam för varenda ljud och varenda möjlig skugga som kan vandra över väggen naturligt i skymningsljus.

Och jag kan heller inte känna något av en präst som ska ha tagit livet av sig på grund av att huset skulle vara deprimerat. Vem har kommit på den galna  historian???

Om prästen var deprimerad så var det nog inte på grund av huset utan för att han själv led av problem och av sitt eget tungsinne på grund av  sina egna inre existentiella  frågor och han led också svårt av sin hälsoproblematik och  allvarlig sjukdom.

Det borde ha skrivit det i den texten också.! Att han var svårt sjuk och döende i sjukdom. Så nej Bella jag känner att du kan släppa allt detta med “onda andar och deprimerade präster” som tagit livet av sig pga deprimerande hus utan det du upplever känner jag beror på något annat.

Jag kan känna Bella att du har blivit så vaksam av dig att  till och med din egen skugga skulle kunna skrämma dig. Det är inte meningen att verka hård  mot dig då  jag verkligen också känner att för DIG är dina upplevelser helt verkliga men!… jag vill bara få dig att tuffa till dig lite och sluta vara rädd bara för att du bor i en prästgård då det är INTE orsaken till det du upplever! 

Det jag kan känna är att det finns andar från andevärlden runt dig som har försökt att lugna ner dig men eftersom du har utvecklat en sådan rädsla för allt så till den grad att du till och med är rädd INNAN du ser något i ögonvrån. Du kan inte känna skillnaden på de som bara vill dig väl och vakar över dig och din egen rädsla för ett eventuellt präst skrälle som du fått för dig spökar i huset. Det finns ingen deprimerad präst i det huset!

Det enda jag känner är värme från andevärlden från de som försöker att lunga ner dig. Det är viktigt att du på något sätt kan ta in detta så du lugnar ner dig. För i samma stund som du vågar slappna av,andas ut och inte springer genom huset när du ska gå ut genom ytterdörren eller nästan blundar dig fram i huset…slutar du med det ! och andas…så kommer du känna och se att det inte är något obehagligt där!

Det du tror är en “ond ande som jagar dig” är faktiskt bara en liten djur ande efter en hund som ägts av de som bott tidigare i huset. Jag är inte bra på raser men det ser ut som en gråhund eller en jakthund av något slag. Och den  hunden är det enda som jag känner är den du kan uppleva som “kyla” eller att någon följer dig vart du än går i huset och speciellt på morgonen för det var den tiden på dygnet som hundens ägare brukade gå ut och rasta hunden.

Det du är så rädd för är en liten “spökhund”. Helt ofarlig och som gillar dig skarpt och ibland har försökt att hoppa upp i din säng för att sova med dig men det har du uppfattat som att det måste vara något “ont”. Glöm allt det där Bella!!!! Istället…ta ett djupt ande tag och börja morgondagen med att kliva upp ur sängen och tänka “God morgon min egen lilla spökhund Joppe hur mår du idag ” 😉 Så ska du se att hela atmosfären kommer att ändras. Snabbt.

Jag kan lugna dig ännu mer med att denna helt ofarliga spökhund kommer att försvinna helt inom närmaste framtiden då hans ägare som också är i andevärlden kommer att komma och hämta honom. Så till dess. Andas. Släpp rädslan! och våga trivas i ditt eget hem. Jag hoppas detta hjälper dig att SLAPPNA AV! Och sluta oroa dig så mycket för allt…det tar så mycket energi.

Du är egentligen en tuff tjej så låt inte detta vara något som får dig att tappa ditt fokus. Du fixar detta!

Ta hand om dig!

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM