Spökplatser, Göteborg

Här är lite fakta var dom finns det är uppgifter jag fick reda på av en polare. 1: Ett gammalt mentalsjukhus i Kålltorp(Är nu hyreslägenhet) 2: Angered Centrum “Ett gammalt köpcentrum inne i ett berg. I berget finns det en stor port. 3: Kåhög “kort liten väg” Lexbydal där ska det spöka säg det runt hela samhället. 4: En gammal avrättningsplats i skogen vägen dit med bil. “Åsasväg” kör mot Jonsered sedan kör av Jonsered vid avfarten sen första till höger sen direkt efter avfarten första vänster sen rätt upp mot skogen sen där någon stans med gångavstånd ska det ligga en gammal avrättningsplats. Har dock inte hittat någon information om dessa platser inne på Internet men det ska iaf spöka där gällande det där köpcentrumet så när det byggdes och blev ett köpcentrum inne i berget så var det inte öppet så länge dom stängde lika fort igen. Detta var pga att dom som arbetade där dog tydligen av en konstig anledning inne i köpcentrumet vad jag uppfatta det som i alla fall. Så dom va tvungna att stänga det. Gällande Åsasväg så ska det finnas typ en liten väg där in mot ett samhälle vad jag uppfatta det som med men typ på den vägen så kan det spöka lite tex om man har på bilradion så kan den ge ifrån sig lite skumma ljud och sen i Lexbydal så ska det spöka lite var stans där runt hela samhället.

Läckö slott

Läckö slott utanför Lidköping, går det bla. en vit dam. Många har sett henne eller känt hennes närvaro. Jag har själv en gång känt att hon har stått bakom min rygg, men när jag vände mig om såg jag ingenting. Även Gabriel De Lagardie går igen där och ifrån fängelsehålan kan man höra skrik och klaganden från fångar. Vad man vet idag så fanns även slottsköket en trappa ovanför fängelset och på den tiden var det meningen att fångarna skulle känna doften av kokkvinnornas goda mat. Det sägs att en av dessa kokerskor också går igen där och att hon har ångest för vad kungen utsatte dessa fångar för, dessutom hade hon ett barn som det sägs att man kan höra skrika.

Kinnekulle

Det spökar på Kinnekulle i en gamal jaktstuga! Det sägs att om man går för bi där på natten så kommer det att lyssa i den gamla jaktstugan Utanför går en vandringsled! Många som har gått denna led sent på kvällen har undrat varför det lyser i den gamla jakt stugan för där finns inget idag! Den som tar sig upp till hög-kullen och förbi utsiktstornet och ner för vandrings leden sent en kväll kommer att kunna se detta ljus från jakt-stugan! Vem som är där går inte att förklara!

Spökplatser i Skara

Länsmuseet, Kråks värdshus och Fornbyn i Skara finns det många historier om, jag har själv upplevt en händelse där. Jag var omkring elva år och var just på väg hem på cykel från en kompis och genade mellan Fornbyn för att komma hem snabbare. Klockan var runt sju på kvällen så det var inte särskilt mörkt, men det var höst så det hade börjat skymma och själva fornbyn var stängd för säsongen så därför upplevde jag det som konstigt när jag såg en ganska ung dam stå innanför stängslet. Hon stod med huvudet böjt lite halvt om halvt neråt, alldeles blickstilla så därför stannade jag till lite snabbt för jag trodde hon var ledsen, men när jag frågade henne hur det var fatt så svarade hon inte, bara tittade på mig. Jag blev rädd för hennes blick minns jag, inte för att den såg farlig ut eller så men hon stirrade utan att blinka vilket jag reagerade och trampade fort i väg på cykeln på väg hemmåt, och när jag sedan vände mig om så var hon borta. Jag har nog inte som vid det ögonlicket cyklat så fort som jag gjorde då i hela mitt liv! När jag kom hem berättade jag för mamma vad jag hade upplevt och när jag förklarade hur hon såg ut så sa hon att det var Hertiginnan Thamm. Mamma hade själv sett henne i museeparken i fornbyn en gång när hon var 21 år gammal. Då var hon på väg hem från en fest klockan halv två på natten och såg att någon stod där inne och krattade. När mamma stannade och undrade vem som krattade där inne mitt i natten, så hade kvinnan känt av hennes närvaro och slutat kratta, tittat rakt på mamma och börjat sakta gå mot henne. Mamma fortsatte då att gå hemmåt och när hon sedan hade vänt sig om så var kvinnan ute på andra sidan av den låsta grinden och var på väg mot henne ute på gångbanan. Resten av vägen sprang mamma så fort hon kunde ut mot vägen och gatlamporna igen. När min mamma sen en gång hade varit på besök på Kråks värdshus såg hon kvinnan på en av tavlorna som satt upphängda på väggen där. Hon lånade massor av böcker om grevinnan på det gamla biblioteket och vad hon kom fram till var att grevinnans möbler och saker hade flyttats in till Skara från en plats utanför Falköping tror jag det var, som antagligen är anledningen till varför hon går igen just där. Det finns många historier om henne, tex att städerskor på Kråks ogillar att atäda på övervåningen på värdshuset. Det sägs att hennes säng är obäddad varje morgon, att man kan känna hennes närvaro och att en städerska en gång hade slutat sitt jobb efter att hon hade putt i trappan. Och på länsmuseet i Skara städar man tydligen numera två och två i källaren. Jag vet då i alla fall en sak och det är att jag aldrig mer kommer att vistas vid dessa tre områden efter skymningstid

Spökgården Örnsnäs

Gården ligger utanför Skänninge, vid Riksväg 32. Där förekommer massivis med fenomen som exempelvis, vålnader visar sig, märkliga vrål, föremål som flyttar på sig. Ett av de mer märkligare fenomenen är ett stort klot med skiftande färger och efter följs av ett kraftigt vindrag så man tillfälligt tappar andan. Detta fenomen har upplevts i gårdens stora ladugård, den syns från vägen. Ett annat fenomen som förekommer i samma byggnad är skuggspöken. Det mest påtagliga exemplet är skuggan från hängd man. bostadshusen är inget undantag, där förkommer mycket aktivitet också, till exempel tunga andetag, steg från någon man inte ser hörs, kraftiga smällar som gör att man tror att rummet ligger i spillror men det visar sig att allt är normalt.

Brokinds herrgård

Barbro Påle! Barbro Påle! Dessa underliga rop kan höras på kvällarna kring Tarmsjön nära herrgården och man har sett ett mystiskt väsen och ett eldsken ovanför vattenytan. Det är också Barbro Eriksdotter Bielke, även känd som Pintorpafrun som inte kan få någon ro i sin grav. Hon bodde på herrgården på 1500-talet, en hård, sadistisk och trollkunnig kvinna som njöt av att plåga sina underlydande. När hon var död förde hon sånt oväsen att man drev en påle genom hennes kropp för att hon skulle hålla sig i jorden. Men det hjälpte inte. Barbro Påle fortsatte sina nattliga rundor kring huset. Ibland sågs hon dansa med den lede själv. För att äntligen få slut på spökerierna sänkte man ned hennes kista i Tarmsjön. Då blev det visserligen lugnt på herrgården, men istället håller hennes vålnad till nere vid sjön numera.

Ekenäs slott

Slottet har tillhört den Banérska släkten i 300 år. I källaren ska en elak inspektor en gång ha låst in en hjonpojke, Nisse, som sedan blev kvarglömd där, källarvalvet kallas Nisses håla. Den ihjälsvultne pojken sägs spöka på slottet. Flera personer har försökt öppna det numera igenmurade valvet för att avlägsna hans lik, men de har alla drabbats av olyckor eller svåra sjukdomar och fortfarande finns Nisses kropp kvar i hålan.

Arboga

I Arboga finns det många ställen där det spökar. Vi har Medåker där det ligger massor av avrättningsplatser runt. Där har jag sett många konstiga saker. Det sägs att man kan se kropparna från de avrättade hänga i träden. Sen har vi Mariagraven som är ett liknande ställe. Där kan man höra skrik ifrån skogen och kvistar som knäcks, som om någon gick omkring där inne i skogen. Mariagraven är nog det läskigaste ställe jag har varit på. Jag satt och tittade på solnedgången vid Arbogaån. Helt plötsligt känns det som om någon bevakar mig. Först trodde jag att det var min kompis som jag väntade på så jag vände mig om. Men det var ingen där. Jag blev skiträdd och satte in hörlurarna till min mp3 spelare. Men jag hörde hur det var någon som gick bakom min rygg. Även om jag hade på högsta volym. Så jag tog cykeln och trampade snabbt därifrån. Efter en stund så träffade jag min kompis som kom gående över åkern. Jag sa till honom att jag ville hem. Sen dess har jag inte varit där. Jag vägrar helt enkelt. Vi har Koberg, det är en gammal herrgård som ligger på en kulle. Det finns bara grunden kvar, men några lador finns kvar. Dit går jag aldrig. Vill bara inte. Känns som ett väldigt sorgligt ställe. Man blir ledsen så fort man kommer i närheten av det. Det som sägs är att huset brann ner för länge sedan och att familjen som bodde där brann inne. Min kompis och några till gick upp dit och tog kort. De fick med en liten flicka i gul klänning på ett kort. Jag har sett kortet. Finns absolut inget sätt att förklara vad hon gör där. Det värsta var att jag och min familj bodde i närheten av stället. Jag hade mitt fönster vinklat mot kullen. Och varje natt var det som om något väldigt starkt ljus lyste in genom mitt fönster. Ljuset som jag antog att det var eldsvådan som spelades upp varje kväll klockan 22:00 – 00:00. Det hände att man hörde skrik ibland också. Men min familj flyttade därifrån (tack och lov)

Engsö

På Engsö slott, söder om Västerås, berättas om en kvinna som av misstag kommit in i kyrkan mitt under “De dödas mässa”. Hon hette Brita Bååt och levde under 1600-talet. Det lär ha varit en mycket ond och egenkär kvinna som drivit två män i en alltför tidig grav. Av misstag gick hon upp för tidigt på julottan på juldagsnatten. Direkt när hon kommit innanför portarna rusade två våldnader mot henne, våldnaderna av hennes två tidigare män. De ville hämnas och den ene högg efter Brita med en värja, en andre kastade en sten. Brita föll ihop och vaknade aldrig mer. Den så kallade “blodsstenen” finns fortfarande kvar och inmurad i kyrkomuren. Värjan med en flik av hennes slöja hänger inne i kyrkan. Och Brita går igen som spöke. Många människor har sett henne vandra omkring i trädgården utanför slottet.