Här vilar Jonas Falk som dömdes till döden för rånmord på en postdiligens och halshöggs 1854. Flera har sett Falkens kropp utan huvud sväva ovanför graven. Där finns också ständigt nya fräscha blommor, men ingen vet vem som lägger dit dem.

500-årig gård som tillhör den Stenbockska släkten. Här ska Gustav Vasa ha friat till Katarina Stenbock, som blev hans tredje hustru. På gården utspelades en hemsk händelse för länge sen. En riddare bodde här med sina två döttrar. Den äldsta hade varit på besök i Danmark där pesten grasserade. Hennes far, som var en hård och grym man, misstänkte dottern för att vara smittad. För att inte pesten skulle sprida sig i huset tvingade han in flickan i ett rum och murade in henne levande. Nu går hon igen som slottspöket ”grå frun” på Torpa och många har sett henne irra genom salarna.

Läckö slott utanför Lidköping, går det bla. en vit dam. Många har sett henne eller känt hennes närvaro. Jag har själv en gång känt att hon har stått bakom min rygg, men när jag vände mig om såg jag ingenting. Även Gabriel De Lagardie går igen där och ifrån fängelsehålan kan man höra skrik och klaganden från fångar. Vad man vet idag så fanns även slottsköket en trappa ovanför fängelset och på den tiden var det meningen att fångarna skulle känna doften av kokkvinnornas goda mat. Det sägs att en av dessa kokerskor också går igen där och att hon har ångest för vad kungen utsatte dessa fångar för, dessutom hade hon ett barn som det sägs att man kan höra skrika.

Länsmuseet, Kråks värdshus och Fornbyn i Skara finns det många historier om, jag har själv upplevt en händelse där. Jag var omkring elva år och var just på väg hem på cykel från en kompis och genade mellan Fornbyn för att komma hem snabbare. Klockan var runt sju på kvällen så det var inte särskilt mörkt, men det var höst så det hade börjat skymma och själva fornbyn var stängd för säsongen så därför upplevde jag det som konstigt när jag såg en ganska ung dam stå innanför stängslet. Hon stod med huvudet böjt lite halvt om halvt neråt, alldeles blickstilla så därför stannade jag till lite snabbt för jag trodde hon var ledsen, men när jag frågade henne hur det var fatt så svarade hon inte, bara tittade på mig. Jag blev rädd för hennes blick minns jag, inte för att den såg farlig ut eller så men hon stirrade utan att blinka vilket jag reagerade och trampade fort i väg på cykeln på väg hemmåt, och när jag sedan vände mig om så var hon borta. Jag har nog inte som vid det ögonlicket cyklat så fort som jag gjorde då i hela mitt liv! När jag kom hem berättade jag för mamma vad jag hade upplevt och när jag förklarade hur hon såg ut så sa hon att det var Hertiginnan Thamm. Mamma hade själv sett henne i museeparken i fornbyn en gång när hon var 21 år gammal. Då var hon på väg hem från en fest klockan halv två på natten och såg att någon stod där inne och krattade. När mamma stannade och undrade vem som krattade där inne mitt i natten, så hade kvinnan känt av hennes närvaro och slutat kratta, tittat rakt på mamma och börjat sakta gå mot henne. Mamma fortsatte då att gå hemmåt och när hon sedan hade vänt sig om så var kvinnan ute på andra sidan av den låsta grinden och var på väg mot henne ute på gångbanan. Resten av vägen sprang mamma så fort hon kunde ut mot vägen och gatlamporna igen. När min mamma sen en gång hade varit på besök på Kråks värdshus såg hon kvinnan på en av tavlorna som satt upphängda på väggen där. Hon lånade massor av böcker om grevinnan på det gamla biblioteket och vad hon kom fram till var att grevinnans möbler och saker hade flyttats in till Skara från en plats utanför Falköping tror jag det var, som antagligen är anledningen till varför hon går igen just där. Det finns många historier om henne, tex att städerskor på Kråks ogillar att atäda på övervåningen på värdshuset. Det sägs att hennes säng är obäddad varje morgon, att man kan känna hennes närvaro och att en städerska en gång hade slutat sitt jobb efter att hon hade putt i trappan. Och på länsmuseet i Skara städar man tydligen numera två och två i källaren. Jag vet då i alla fall en sak och det är att jag aldrig mer kommer att vistas vid dessa tre områden efter skymningstid

Det går rykten om att det spökar på en kolerakyrkogård i Karlsborgs kommun. Kyrkogården anlades då en koleraepidemi drabbade Forsvik år 1866. Den ligger uppe i skogen mellan Forsvik och Undenäs, några få kilometer ifrån en kolmila som drivs ideellt. Jag tänker berätta om mina upplevelser, kanske någon som läser detta har råkat ut för liknande saker på platsen? I så fall får ni gärna berätta om det, så kontaktar jag er. Jag och en kompis åkte dit med bilen en sommarnatt för ett par år sedan för att kolla upp ryktena. Vi satt där i kanske 20 minuter och väntade på att något skulle hända. Sedan började klockan i bilen (digital) att hoppa mellan ca 01:23 och ca 04:35. Detta höll på i ungefär 15 sekunder. När det slutade bestämde vi oss för att köra därifrån, dels på grund av rädsla och dels för att vi gärna inte ville bli stående uppe i skogen mitt i natten om det var ett elfel på gång. Vi kom dock hem utan problem, men klockan i bilen har aldrig vare sig innan eller efter händelsen krånglat så vitt vi vet. Någon får gärna åka upp till platsen och se om de råkar ut för liknande saker, det var ett otäckt sammanträffande oavsett orsaken. Det bör tilläggas att Karlsborg är en ort där militären har övningar ofta, speciellt uppe i skogarna där graven ligger. Om en sådan övning pågick kan det mycket väl ha varit militär utrustning som störde ut klockan ett par sekunder, men detta är som sagt bara ett försök att hitta en naturligt förklaring och vi vet fortfarande inte vad det var som egentligen hände.