Gården är hemsökt sen den tragiska händelsen på Bengt von Echstedts tid på 1760-talet. Då arbetade en dräng och en piga där som höll varandra mycket kära. Så småningom skulle de gifta sig. En kväll skulle pigan ut och låsa magasinet. I handen höll den stora tunga magasinnyckeln som sedan skulle hängas på en krok i huset. Hon var mörkrädd och tänkte på alla gastar som och mylingar som kunde lura överallt. När hon kom in i farstun såg hon en vit skepnad i ena hörnet. Pigan skrek och kastade den tunga nyckeln mot spöket. Men det var hennes äskade som ville skoja och hade satt ett lakan över sig. Nyckeln träffade honom i tinningen så han dog. Den sörjande pigan blev tokig till slut av grämelse och levde inspärrad i källaren. Sen dess går hon igen och sörjer sin älskade vän.

Brattfors Kyrka i Filipstads kommun lade kungen en förbannele över då han red i genom Brattfors & byborna ej ringde i kyrk klockan ena luckan står än idag öppen & det sägs att nåt hemskt händer den som vågar stänga den.

På slottstrappan kan man se en blek blodlös varelse i svart dräkt, den unga Sofie Uggla, en vän och älsklig flicka som gifte sig med sin kusin Leonard Uggla i början av 1800-talet. Men Leonard bedrog sin hustru med den viljestarka Charlotte Löwenhielm som han blev blixtförälskad i. Sofie kände sig ratad och förtvivlad tynade hon bort i ”tvisot” och dog bara 23 år gammal.

En av Värmlands få gårdar i sten. Den har sin ”vita fru” – Sophia Lowisa Soop, som spökar. Hon ägde gården 1704-45 och har beskrivits som ett hår av hin. Hennes vilda fester där hon drack och slogs som en karl gav gården dåligt rykte. Även på marknaden i Kristinehamn var hon i slagsmål där hon fick benet avsparkat och en annan gång misste hon ena ögat. Trots att hon fick en extra tung stenhäll över sin grav i Väse kyrka, skrämmer hon fortfarande herrgårdens besökare med sitt ärriga, enbenta och enögda vålnad.

Jag vill gärna tipsa om ett mycket bekant spökhus för oss som bor i Värmland. Det är hembygdsgården i Skillingmark, västra Värmland. Den sk. Framme-gården. Där har spökat i alla tider och varit bevittnat av många. Mina förfäder, som var nämndemän bodde i gården, som tidgare varit Nämndemansgård. En länk dit är :http://www.skillingmark.se/turism/turistbo.htm Med vänlig hälsning Lars-Åke Olsson

I värmland finns ett kollo som heter djuprämmen. Innan kollogården kom till var detta ett mentalsjukhus/ålderdomshem. En ung kvinna bodde på detta sjukhus. Hon var alltid klädd i vitt. Men hon hängde sig i ett träd. Varför viste man inte, och det sägs att man kan se henne gå omkring på gården. När någon dog hade man inte heller råd att åka till den närmaste storstad varje gång, därför hade man en likbod, som man la alla döda i och sedan hämtade någon dem. Denna bod finns kvar.

Här spökar Sofia Soop även känd som den ”vita frun”. Hennes sovrum sägs vara hemsökt av onda andar. Bland annat har det inte gått att tapetsera i rummet då tapeterna bara trillat ner. Medium och andra som säger sig känna av spöken vill inte gå in i huvudbyggnaden.

På gården hör det inte till ovanligheten att dörrar öppnas och stängs utan förklaring. Medium som besökt gården säger sig tycka att det är det bästa stället i landet att vara på om man vill få kontakt med den andra sidan.

Appertin är en herrgård utanför Kil som är hemsökt. En blodfläck som inte går att torka bort innuti ett av husen. Man har försökt få bort den men den kommer alltid tillbaka. Svarta skuggor lurar utanför herrgården om kvällen.

En av Värmlands få gårdar i sten. Den har sin ”vita fru” – Sophia Lowisa Soop, som spökar. Hon ägde gården 1704-45 och har beskrivits som ett hår av hin. Hennes vilda fester där hon drack och slogs som en karl gav gården dåligt rykte. Även på marknaden i Kristinehamn var hon i slagsmål där hon fick benet avsparkat och en annan gång misste hon ena ögat. Trots att hon fick en extra tung stenhäll över sin grav i Väse kyrka, skrämmer hon fortfarande herrgårdens besökare med sitt ärriga, enbenta och enögda vålnad.