Hej! Jag tänkte fråga om något som hände då nära jul. Vi satt och åt mat när helt plötsligt mamma säger att hon hör fotsteg från övervåningen. Jag ville inte tro på det eftersom jag är extremt rädd för allt med spöken och andar, Ändå älskar jag det och har “Ghost Adventures” som favorit program! Men ändå, sen efter maten när jag mamma och pappa satt och prata hörde vi hur julgrans pynt ramlade ner från granen.
Jag fick som en känsla som att det inte bara var pynt som ramla utan hela granen. När vi gick och kollade så hade jag rätt! Hela granen välte. Den var lite ostadigt satt men om den hade stått i flera dagar utan att falla så varför gjorde den det då när mamma hörde fotsteg?
Vi gick på promenad senare. Jag tänkte på om det var något tecken som dem gav. Det var mörkt ute och alla skulle ta reflexer så jag tänkte om tecknet var att alla skulle sätta på reflexer så att vi inte blir påkörda. Och en av oss var nära på att bli påkörd när vi var på promenad.
Jag undrar om det var tecken och i så fall, av vem? Namn eller någon från vår släkt och i så fall vem? Ramla granen av att något puttade ner den eller av bara av att den stod ostadigt. Och hade jag rätt om varningen? Tack på förhand!
★ – Fråga besvarad 2013-10-08
Hej !
Visst är det lite finurligt det där hur vi funkar som människor ibland…;) Jag möter många som säjer att de är “rädda för andar och spöken” men ändå så kan de inte låta bli att kika på de där spökprogrammen med spökjägare eller tv program som har med övernaturligt att göra 😉 och har ett en dragning och nyfikenhet till just det som de själva säjer att de är rädda för. För det kan vara riktigt spännande att se på när andra berättar om sina upplevelser…ja…så länge man själv slipper ha några spöken hasande runt husknuten eller så länge man slipper några konstiga övernaturliga fenomen hemma 😉 Men men…det brukar ändå bli så att har man denna inre nyfikenhet för det övernaturliga och dessutom kombinerat med någon form av rädsla för andar eller spöken så har jag noterat att det oftast är för att man själv på något sätt är känslig och kan uppfatta viss närvaro och fenomen. Och kanske är det så att man har denna inre rädsla för det övernaturliga och rädslan för att uppleva saker för man vet inte hur i hela friden man skulle reagera OM man upplevde något.Oftast är denna inre “rädsla” med andra ord ett tecken på att man är lite mottaglig för energier eller att man har en stark magkänsla och kan känna på sig saker. Det är nog mer att man är rädd för sin egen reaktion och sin egen rädsla för att bli rädd…än för själva fenomenen i sig…eller hur ?…;)
Så det finns två saker i det du berättar. Jag känner att det absolut inte finns någon anledning för dig att vara rädd eller känna obehag för det övernaturliga men du borde våga lita mer på din egna magkänsla för den är stark…och det du berättar om hur du kände en tydlig känsla inne från att ni nog borde ha reflexer när ni skulle ut och promenera i mörkret så var detta mer din egen förmåga till å att “känna på sig saker innan det sker” än något budskap från andar eller spöken.
Jag tror inte detta är första gången det händer att du känt på dig något och att det sedan hänt. Jag talar nu inte om att det behöver vara några stora profetiska avancerade saker utan som att du kanske slängt en blick på telefonen för att du bara “känt på dig” att en viss person ska ringa eller att du bara vetat när någon söker dig och kanske är på väg hem till er och såna små saker som man kanske inte tänker på för de blir en “naturlig del i ens liv och vardag” så man tänker inte ens på detta som om det vore något speciellt eller ens övernaturligt…men…detta är en form av varseblivning och detta brukar vara grunden till de som brukar sk “sia” om saker eller förutsäga saker.
Fundera du på detta om detta är något som redan finns i din släkt på något sätt…;)
Du frågar om fotstegen och om det var något ni upplevde eller om det var inbillning. Jag tänker inte skriva att det var en vanlig olycka som hände för att granen stod och lutade och att detta av någon orsak plötsligt fick den att falla platt fall ner i golvet …
därför att jag ser en hand som puttar till granen och en äldre man som skrattar och ser glad ut med smilgropar i kinderna och kallar sig Erik Eric. Jag får tyvärr ingen närmare information eller presentation av honom men han känns bara allmänt glad och trevlig och han känns inte alls som ett spöke heller. Så det lutar mer åt att det kan ha varit någon som besökte er just för att det var jul och ville visa sin närvaro. Jag känner inte av honom nu och han har inte lämnat några energispår efter sig heller så det är svårt att säja så mycket mer om honom just nu. Det känns som han är där han ska vara. “På andra sidan” eller vad vi ska kalla det för.
Ja kanske det gav något svar över mysteriet 😉
Och du…inte vara rädd för andar eller spöken! Det finns inget att vara rädd för och kolla lite med din släkt om det inte finns några bakåt i tiden som varit sk siare eller om det i din släkt finns de som haft detta med varseblivning. Det skulle vara mer intressant för dig att få veta tror jag då detta verkar vara något som även du har inom dig.
☆¸.•°* ˜★ EeWeeM
