Jag är en sådan person som vill tro på det övernaturliga, men jag vill också gärna ha fakta som säger att "så är det". Fast jag har vart med om en del saker som fått mig att tro allt mer på det övernaturliga… Här kommer lite historier, för dig som orkar läsa. Jag hade min häst hos en kompis vars mamma hade en häst jag tyckte otroligt mycket om, en kväll när vi hade ridit la han mulen på min axel. Han var något speciellt. Men han var gammal också och vi visste att han var inne på sina sista år, så det var ingen chock för oss när han en dag låg helt stilla i boxen. Men han begravdes på en jättefin plats hos hans ägare. En kväll regnade och blåste det otroligt utanför stallet, min kompis och jag hade precis tagit in alla hästar och stod och borstade våra egna. Plötsligt hörs ett gnäggande utanför, både jag och min kompis stannar upp och tittar på varandra. Jag går ut och kikar, men ser ingenting, regnet dånar mot plåttaket och vinden yr, det är helt svart utanför. Men jag glömmer det aldrig, det var säkert han som stod där ute och påminde oss att han finns kvar. En läskigare berättelse… Jag satt en kväll i soffan i vårt gamla hus (där det ofta hände mycket konstiga saker) och kollade på tv. Plötsligt hör jag någon skratta, det låter som ett litet barn. Jag stannar upp och lyssnar på det, det var inget jag kunde ha inbillat mig, för jag hörde skrattet som var lite hånfullt och ironiskt. Jag blev otroligt rädd! Jag minns att jag sprang uppför den lilla trappan till hallen, men jag minns inte när jag sprang, det blev bara svart för ögonen. Men jag andades häftigt efteråt och efter lite mer mod gick jag och satte mig i soffan igen. Och jag kan lägga till att det var ingen läskig film jag såg, men det var mitt i natten.