På Österbybruks herrgård så händer en mängd mycket ovanliga saker. Patron Per Adolph Tamm (som bestämde på bruket under slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet) spenderade sina sista levnadsdagar i en rullstol. Denna rullstol stod ett tag på vinden men där stod den inte still… När man istället ställde ner den i Gula salongen så har den fått stå där. Jag har jobbat på herrgården i sommar och visst, vi flyttar på den. Dock så är den nästan alltid tillbaka i Gula salongen när vi kommer tillbaka dagen efter. I rummet intill Gula salongen, Blåa salongen, så står Jenny Lindhs flygel som hon ofta spelade på när hon var på besök i Österbybruk. Det sägs att man fortfarande kan höra musik från flygeln. När man öppnar dörren så upphör musiken… Patron Tamms fru, Johanna Charlotta, spökar också på herrgården. Speciellt när det fortfarande fanns tjänstefolk på herrgården. Då ville hon vara med och bevaka dem… En guide tillika spökberättare på herrgården har berättat att en gång så puttades hon ner för en trappa till källaren… I källaren så har vi också spökvandringar då vi skrämms lite extra… En kvinna som skulle vara där som spöke mötte en annan svart dam i källaren, hon vägrade gå ner dit igen. Om man går själv i herrgården så känner man nästan alltid att någon är med en, man är inte säker på vem det är, bara att det är någon. En gång hade jag själv en hand i ryggen som stöd när jag stod i en jobbig ställning, jag viskade tack och handen försvann.