Hejsan
Jag har en fråga som rör nära döden upplevelser.Vissa kan återge väldigt detaljerat vad de har varit med om när de har varit kliniskt döda och kan berätta vad de har sett och hört i exempelvis operationssalen, medan vissa andra inte kan återge något, att det har varit helt svart.
Vad beror detta på? Alla som är kliniskt döda borde ju uppleva något. Kan det vara så att de inte minns vad de har varit med om helt enkelt?
mvh Fredrik
★ Fråga besvarad 2014-06-06
Hej Fredrik!
Jag tror nog att det ämnet du nu frågar kring tillhör ett av de mest diskuterade inom både andlighet och vetenskapen och ingen har ännu några 100% svar .
Jag kan visserligen ge dig några personliga tankar kring detta då jag själv har upplevt detta fenomen. Det var under en operation som jag blev medveten om att allt var mörkt runt mig. Jag befann mig i ett slags orörligt flytande tillstånd och det kändes som om jag inte hade en kropp men det var inget som bekymrade mig och jag hade heller ingen känsla av smärta, tid, rum utan jag var liksom” ett med ett kompakt behagligt mörker ” och jag kunde höra läkarens röst och hans ord till de andra i operations rummet. Jag lade speciellt på minnet att den som stod på vänster sida om mig -läkaren- sjöng till Doktor Albans låt ”Sing Halleluja”- som spelades flitigt på radio på den tiden. Jag kände aldrig någon rädsla utan det var mer som att förundrat konstatera att jag upplevde operationen och jag var bara tacksam att jag inte kände smärta. Det var som att sväva runt i ett vacuum och jag minns att jag faktiskt kände denna igenkännande från när vi befinner oss i mammas mage. Det är mörkt. Alla ljud är dova och känns långt borta. Du har någon form av medvetande men ändå inte och allt känns inpackad och tryggt.
Jag minns inte hur länge detta pågick då jag inte hade någon tids uppfattning utan jag minns bara hur jag sedan plötsligt fylldes av en kall känsla att jag ville INTE lämna detta tillstånd och jag blev medveten om att mörkret runt mig liksom levde och på något sätt tvingade mig att vakna och jag kände hur något levande rörde sig runt mig .Och just när detta ”något medvetet i mörkret ” nådde fram till mig så vaknade jag upp ur narkosen och jag minns att jag hyperventilerade och sedan svimmande. 😉
Detta hände i början av 1990 talet och när jag försökte förklara till läkaren vad jag upplevt så fick jag bara svaret att det var “fullständigt OMÖJLIGT” och han ville inte höra talas om sånt nonsens. Jag hade varit under narkos i djup sömn men kunde ändå berätta vissa saker de skämtat om och om den musik de lyssnat till. Det enda läkaren svarade hela tiden var ”omöjligt”… “det är omöjligt”….men det var allt och ingen frågade mer om det.
Så vad jag förstått så kan detta med NDU upp levas på flera olika sätt… Jag upplevde inga “ljusa tunnlar” utan ett kompakt mörker av total frid…totala motsatsen till andra ljus upplevelser med ljusa tunnlar och guds röster och strålande solar…. För egen del så kändes det som att min hjärna eller min själ valde att uppleva känslan” av icke vara ” i ingenting – som det kanske var innan något fanns och allt bara var ett medvetande eller så upplevde jag någon form av tillbaka blick av tiden innan vi föds och fortfarande befinner oss i mammas mage och min hjärna återskapade detta. Jag har inga bra svar men jag känner nog att vi ska vara tacksamma över att detta fenomen är sällsynt under operationer då målsättningen trots allt är att vi ska befinna oss i djup drömlös koma liknande dvala.
Och jag har förstått att det är flera andliga faktorer som spelar in i varför vissa upplever mörker, andra ljus och rena ”gudsupplevelser” medan andra regerar som det är tänkt under en operation: De sover bara och allt är svart och de minns inget alls och de är försatta i en sömnfrekvens utan drömmar.
Så …om jag ska komma med en riktigt djup metafysisk andligt svar på frågan så anar jag utifrån mina egna erfarenheter i ämnet…att hur upplevelsen upplevs och vad man upplever kan vara ett uttryck för vilket ursprung man har i sin ande …den du är i ditt ursprung i din ande. Ditt kosmiska hem.Din kosmiska identitet i andens kärna. Det kan också vara ett sätt för din själs ursprung att visar dig den öppning i tids rummet som är den vägen du ska gå för att finna hem till dig själv efter döden och det kan för andra fungera som en trigger så de vaknar andligt.
Detta kombinerat med- hur vår kemiska balans är i hjärnan vid tillfället för händelsen spelar också en viss roll och det påverkar en hel del varför vissa upplever saker och andra inget alls …och sedan beror det ju på vilken form av NDU det handlar om.Vid narkos och operation är utgångsläget lite annorlunda då du är under kemisk påverkan- än den som råkar ut för tex en trafik olycka och har en sådan upplevelse.
Men som sagt det finns många frågor och lika många svar kring detta och det är väl det som gör ämnet så intressant för så många.
Länkar till de vetenskapliga förklaringarna och forskning till NDU: nära döden upplevelser :
”Minnen av nära döden-upplevelser är starkare och mer detaljrika än minnen av både påhittade händelser och minnen från den fysiska verkligheten. ”Minnen av nära-döden-upplevelser (NDU): verkligare än verkligheten?”, gjord av belgiska forskare.”
Källa:
http://newsvoice.se/2013/03/31/ny-forskning-minnet-knivskarpt-vid-nara-doden-upplevelser-ndu/
http://www.epochtimes.se/Neurovetenskapen-lyckas-inte-foerklara-naera-doeden-upplevelser-a26062.html
” Många som varit nära döden och kommer tillbaka och berättar att de ser ljus i tunnlar eller har en känsla av att de befinner sig utanför kroppen. Amerikanska forskare, som har studerat råttor som försatts i hjärtstopp, har nu kommit fram till en vetenskaplig förklaring till vad dessa känslor beror på. Lars Olsson, professor i neurobiologi, förklarar vad forskarna kommit fram till att det är som händer i hjärnan vid dödsögonblicket.”
Källa:
Hoppas mitt svar ger dig lite nya infalls vinklar på detta intressanta ämne.
Sköt om dig!
☆ ¸.•°* ˜★ EeWeeM