Min dotter var i tvåårsåldern. Flera gånger kom jag på henne med att sitta och prata högt. Tänkte väl inte mer på det, hon gjorde det alltsomoftast när hon lekte med dockorna.(som barn i den åldern gör) En dag hörde jag att tonen var annorlunda. Hon svarade mer på frågor och ställde frågor tillbaka. Jag gick till dörren in till hennes rum för att kika lite. Hon satt och pratade rakt in mot väggen, mot sängen till. Hon nickade flera gånger och satt rakt upp och ner på golvet själv, inga dockor i närheten. Dum som jag var klev jag in och avbröt. Jag frågade dottern vad hon sysslade med, och hon svarar "Pratar med mormor" som om det var den mest naturliga sak i världen. "hon frågar hur jag mår" sa hon sedan. Hon tittade på mig och sa "hon sitter där" och pekade mot sängen. Till saken hör att min mamma gick bort när jag var 13 år gammal, jag har sörjt mycket över att hon aldrig fått träffa mina barn. Men jag antar att hon finns med och vakar över dem ändå, det var vad hon sa att hon skulle göra iaf..