Jag är polis i Småland och jag har under ett par år jobbat som hundförare, jobbade dock bara i 3 år då min hund blev sjuk och dog hemma en natt sommaren 2007. Jag och tanten vaknade på natten av att Zepp skrek från hallen, jag rusade ut och ser honom vika sig i smärtor och förstår att det är illa, jag rusar fram till honom och i samma ögonblick som jag tar om honom så slutar han att andas och jag känner att livet går ur honom. Vetrinären konsterade enkelt att det var en hjärnblödning. Givetvis var det hemskt att mista sin kollega och en familjemedlem, vi valde att begrava honom hemma i våran trädgård. Nästan tre veckor efter att han hade dött jobbade jag natt. Körde tillsammans med en kollega och strax innan 5 på morgonen fick vi ett larm, en dam hade ringt in och i panik berättat hur en galning med en högaffel försökt slå sönder hennes dörr, dock hade han gett upp ganska snabbt och gått in i skogen. detta var på landet utanför Kalmar. Vi var där efter 20 minuter och pratade med damen, hon pekade tydligt ut vart han hade gått in i skogen och beskrev honom som en äldre smal man i flanell-skjorta och nån hatt. Det skogsparti hon pekat ut var ganska litet och medans kollegan tog upp anmälan bestämde jag mig för att gå ett varv i skogsområdet. Efter att gått kanske 2-3 minuter ryckte det till i min arm, precis som när min döda hund ryckte i kopplet, jag slog bort det och tänkte att det måste varit nån muskelryckning. Samma sak händer igen och igen och det rycker åt hållet jag kom ifrån, alltså ut ur skogen. Jag fortsätter att ignorera detta oh går vidare in bland träden. Helt plötsligt rycker det till snabbt i min arm och jag liksom vrids om, så jag ser bakåt, en man med en högaffel kommer rusande emot mig och jag hinner inte reagera, precis när han lyfter högaffeln och ska hugga, viker han sig och skriker av smärta. han ramlar omkull. Han fortsätter vråla och ta sig för benet, höger lår, min kollega kommer till undsättning och vi får på honom handfängsel. Det visade sig vara ett psykfall som hade rymt från sss i Växjö några dagar innan. Nog om detta, efter att vi återlämnat honom på arresten i Kalmar blir jag uppringd av yttre befäl. han undrar om jag hade haft hund med, han visste ju att min hund var död, men Arrestvakten hade uppmärksammat att den gripne var illa hundbiten på höger lår……Jag rös, fick gåshud och började må illa. Jag lovade att det inte fanns hund med under vårat arbetspass, Den gripne sa inget, han var djupt psykotisk och inte talför… Väl hemma strax innan 8 på morgonen lägger jag mig i sängen och ska sova, precis när jag blundar, känner jag den bekanta andedräkten från min gamla hund, jag känner hur han andas på mig och slickar mig i ansiktet precis som han alltid gjorde när vi la oss. Jag öppnade inte ögonen utan jag förstod att han sa adjö och att han hade räddat livet på mig den morgonen….. Efter detta har jag aldrig känt hans närvaro igen. Namn och städer är fiktiva, i övrigt är denna berättelse helt sann och väldigt otäck.