Hej igen! I början av förra året fick jag kontakt med en gammal släkting i Danmark. Kusin till min far. Vi hade inte haft vetskap om varandras existens, men av en tillfällighet fick jag veta att han fanns och jag skrev till honom. Vi mailade till varandra ganska ofta. Jag blev väldigt glad över att ha fått kontakt med Nis. Han kändes nästan som en "reservmorfar", snäll, trevlig och jätte-go. När han dog i februari detta år, blev jag väldigt ledsen. Det blev tomt efter honom. Jag saknar honom. I slutet av sommaren fick jag 10 000:- i födelsedagspresent av honom, så att vi skulle kunna åka ner till honom. Jag blev glad och rörd så att tårarna rann. Allt gick så snabbt, det kändes som om någon "motade på" att vi skulle iväg, det var ungefär som om det vore "meningen" att vi skulle komma iväg. Var det så? När vi skulle säga adjö till Nis blev jag så ledsen att jag började gråta, jag kunde inte hjälpa det. Då sa Nis "Det er for du er en god menske". Kan du Evy, berätta för mig hur han har det nu? Hälsar han på hos mig någon gång? Han vet väl att jag tyckte mycket om honom? Kan du se vad han tyckte om mig? Kram!

Hej! han finns hos dig ofta och han kommer när du kallar på honom. Han har det bra han är hos sina nära och kära era släktingar säger han. Klart han visste och vet att du tyckte om honom och det är besvarat.:) Kram