När min farfar gick bort låg han på sjukhuset för att han hade nån blödning i magen som han hade gjort någon operation på. Han skulle behöva göra en till operation för att kunna överleva som jag uppfattade det hela men min farfar hade för dålig kondition för att kunna överleva den operationen. Farfar låg där på sjukhuset i några dagar och han visste själv att han skulle dö för att jag hörde att han sa hej då en gång och att han sa mamma flera gånger också. När Farfar dog så kände jag en stor lättnad inombords och jag grät aldrig. Jag grät inte ens vid hans begravning. Efteråt så kände min mamma lukten av läkerol och min farfar åt mycket läkerol nu har jag 3 fråger att ställa till dig! 1, Kunde min farfar verkligen se sin mamma där? 2, När min mamma kände lukten av läkerol, var det min farfar som kom på besök? 3, Var jag känslomässigt beredd på att min farfar skulle dö eftersom jag aldrig grät varken när han gick bort eller vid hans begravning?

Hej Annica! 1.När en människa är påväg in i gränslandet mellan liv och död kan de uppleva att de ser nära och kära finnas vid sidan som väntar tills de avlider för att sedan följa dem till andra sidan.Din farfar kan mycket väl ha sett sin mor och att hon fanns vid hans sida när han var på väg att dö. 2.Den frågan är redan besvarad i frågespalten. 3.Delvis var du känslomässigt förberedd på att han skulle avlida och därför kände lättnad,presis som du själv säjer.Men samtidigt uppfattar jag att du gjort upp en känslomässig skyddsbarriär som gör att du inte tillät dig själv att sörja. Frågan du kan ställa dig själv är varför du satt upp denna barriär. Mvh EeWee