Jag har skickat in en del berättelser här på denna sida, En kall oktoberkväll och ansiktet på fönstret. Men denna händelse hände mig när jag va 6 år gammal. Jag och en kompis skulle gå hem till henne efter skolan. Hon bor långt in i en skog. För att komma till henne måste man passera ett "övergivet" hus. Vi ville inte gå genom där så vi tog en annan väg. Men jag ville gå genom den vägen där huset va för jag tyckte jag såg nåt. Men min kompis gick åt andra hållet. Men jag gick det hållet där huset va. Tillslut följde min kompis efter mig (som vi kan kalla frida). Hon sa att hon ville hålla min hand. Så vi gick där hand i hand. När vi kom ganska nära huset så började allt framför mig att bli väldigt ljust. Men jag blev inte rädd. Jag trodde de va solen som kommit, men de va inte nån sol så vitt jag kunde se. Jag började fundera, och trodde de va nåt annat. Men sen såg jag en man i fönstret han log. Jag visste inte vem han va. Man såg exakt hur han såg ut. Frida blev rädd och släppte min hand och sprang. Men jag stannade kvar och kollade på mannen. Sen gick jag hem till frida. Efter ca 7 år efter så kollade jag och mamma i ett fotoalbum som hon hade haft sen hon va liten. Plötsligt såg jag en bild på en man. Det va mannen från fönstret. Jag frågade mamma vem han va. Då sa hon att de va hennes pappa. (Som hon aldrig nämt tidigare). Men att han hade dött när hon va 10 år gammal. Då förstod jag varför han log åt mig. Han ville nog se att jag hade de bra :).