hej. för väldigt många år sedan förlorade jag min lillasyster. jag tyckte begravningen o allt runt omkring var väldigt jobbigt. jag väntade mitt andra barn samtidigt. jag kände mig väldigt obehaglig till mods över att jag inte riktigt kunde sörja. enligt mamma var hon väldigt dålig osv men jag kunde inte riktigt ta till mig det, kan du se om det var så? hur kom det sig att de var vid ån där hon drunknade? jag anklagade i tysthet min mor. men jag hade en känsla av att hon slapp lida mer. kan det vara så att tanken var rätt? jag kände att jag stod henne nära. kände hon likadant? tack på förhand

Hej! Att mista någon som står en nära är en jobbig fas man går igenom i livet och att mista ett syskon eller att överleva sitt barn lär vara det värsta! Din mor har ingen skuld i detta och att de var vid ån var din systers önskan just då. Det är svårt att sörja men man ska inte glömma dem som finns kvar på jorden, de behöver också tas om hand. Släpp dina negativa tankar och släpp alla negativa tankar då de söndrar och förstör. Din syster har det bra och hon planerar för ett nytt liv. Se de ljusa i allt och låt inte sorgen komma emellan! Marijona