Kunde inte öppna ögonen.

Hej Evy! Jag ska fatta mig så kort det går. När jag väntade mitt första barn för 19 år sedan så drömde jag nästan varje natt att mitt barn och jag var instängda tex. högst upp i ett slottstorn och att jag inte visste vad jag skulle mata barnet med, en gång matade jag det med russin. sedan under förlossningen så blev det väldigt jobbigt, jag hade kraftiga ihållande värkar som inte gav med sig så efter många timmar var jag rätt slut. Jag andades in lustgas, men så upptäckte dom att det var något fel på lustgasen så dom tog bort den. Då blev det så jobbigt att jag tänkte för mig själv att jag orkar inte längre, nu dör jag. Då! förstod jag att det är ju så det går till, man dör och sedan när allt är klart så återupplivar dom en igen, för det här kan ju ingen människa orka med. Sedan tror jag att jag tuppade av, för jag märkte plötsligt att jag hängde i taket och tittade ner på mig själv. Men så var det någon som drog mig i benen och då hamnade jag på förlossningsbordet igen. Då såg jag att klockan var mycket mer än vad jag trodde. Dom stack hål på fosterhinnan och sedan gick det väldigt fort, men då hade jag en inre blödning så jag fick stanna på förlossningen för en ev. operation. På morgonen var allt bra och jag fick flytta till BB. Där blev jag ensam på en sal och på kvällen när jag hade somnat så hamnade jag i en kaotisk dröm och vaknade men jag kunde inte röra mig eller öppna ögonen. Det var jätte otäckt och det blev lika dant varje kväll, även när jag kom hem så fortsatte det och blev så när jag skulle sova. Det höll på en tid men sedan upphörde det på kvällarna. Däremot så blev det ofta så när jag skulle vila på dagen, det fortsatte i flera år så till slut bestämde jag mig för att inte vila på dagarna längre och efter det har det aldrig mer hänt. Kan tillägga att ingen märkte att jag tuppade av. Och att jag alltid har varit väldigt orolig för min första son, är fortfarande. Min fråga till dig är: Vad tror du att det var som hände? Har allt ett samband? Mvh. Annika

Hej Annika! Du hade en utomkroppslig upplevelse men då det inte var din tid så fick du komma tillbaka till din kropp. Ibland när något sådant har hänt har kroppen en längtan till andra sidan då de känslor som möter en där får en att känna sig älskad och saknad. Din kropp ville inte riktigt acceptera att vara kvar på jorden, den längtade hem men nu har din själ och kropp valt att stanna kvar. Tid är inget som en själv vet vad är därför känns det som många nätter. Evy

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *