min morfar dog sommaren 2006. hans död kom som en chock, ingen trodde att han skulle dö redan. han var ju ganska gammal, 79 år, men han var ändå pigg och älskade att vara i hans stora vedbod där han har massor av gamla saker från i början av 1900-talet. min morfar var min bästa vän, jag och han var ofta ute i skogen. han var en sån förstående man, jag berättade alla mina hemligheter för han. han var en mycket bra kompis. när han dog så krossades mitt hjärta, det var som att förlora både min bäste vän och min morfar. men i alla fall. efter hans död så berättade mormor en kväll att hon har hört knackningar om kvällarna. jag stannade kvar hos henne den kvällen för att höra. och mycket riktigt, man hörde knackningar. det var små, ynkliga knackningar. det hördes att de kom utifrån. när min moster sa att det var vattenledningarna som knackade så bytte mormor dem på direkten. men det fortsatte att knacka på kvällarna. det knackar fortfarande. men mormor (och jag) är inte rädda längre. vi vet att det är morfars själ som vill meddela att han vakar över oss.