Jag och två personer till cyklade till ett ställe utanför staden som heter Klagshamn (känn på ordet..)Huset som står i fokus för den här berättelsen vet jag inte mycket om rent historiskt. Men jag vet nu efteråt att där kom jag in i ett annat medvetandefält.Tiden liksom stannade av. Bakom huset fanns en alldeles kolsvart skog,helt overklig. Dörren stod lite på glänt och jag hade för avsikt att gå de få trappstegen upp,öppna dörren och kliva in. Är tacksam idag att jag inte fullföljde den ingivelsen. Eller kanske var det så att jag stoppades av "någon" för att inte se, eller uppleva saker som jag som jag inte skulle kunna klara av.Plötsligt reste sig håren på armarna av en iskall skräck. En skräck som bara inte går att beskriva. Det kändes att onda makter var i omlopp.Något ville mig illa. Jag började röra mig mot min cykel som stod parkerad utanför häcken. Personen som var med mig insåg inte i vilket skräcktillstånd jag befann mig och jag kunde inte tränga mig förbi honom. Kände hur det onda flåsade mig i nacken. Och det kändes som jag trampade vatten.Allt gick så sakta. Skräcken höll mig i ett järngrepp.När vi äntligen kom på cyklarna darrade jag som ett asplöv och ända till vi kom fram till Malmö så satt "något" på min axel. Men där släppte det greppet om mig.Vad var det? Till saken hör att man om man studerar det här huset på ett foto kan urskilja ansikten på väggarna.Och ett av ansiktena liknar mig. Kanske kände denne någon igen mig?Kanske har jag levat där en gång?Eller var jag kanske lik någon som bott där? Fortfarande reser sig håren på armarna när jag tänker på den här händelsen och är det ett ställe som om jag gärna inte återser..så är det..ja just det. Klagshamn..