Denna berättelse som jag vill dela med mig med er har min morfar berättat för mig, jag fick tvinga honom men det gick till slut. När min morfar var ungefär 7 år gammal så bodde han med sin mamma i Tranemo. en av hans vänner som hette Gunnar va då 6 år gammal och bodde lite utanför tranemo i ett hus med sin mamma och styvpappa. Morfar och gunnar älskade att leka nere vid ån med sina små båtar som dom gjorde utav en barkbit och lite tyg som segel. En helt vanlig dag, som dom skulle springa ner med sina små båtar så va det något som var annorlunda vid den lilla ån. Det såg ut som att det blåste på vattenytan men det va helt stilla i luften. Små runda ringar visade sig på det lilla vattnet och lika fort som det visade sig så försvann det. Plötsligt när dom hade släppt ner båtarna så tyckte morfar att han såg ett suddigt ansikte i vattnet. han försökte röra vid det, gunnar satt helt tyst brevid honom man kunde nästan känna spänningen i luften när det plötsligt från tomma intet började åska. Både morfar och gunnar sprang hem till gunnars mamma och berättade vad dom hade sett. Hans mamma dumförklarade båda pojkarna och skickade hem morfar med en liten pappeslapp där det stod ett litet medelande till min gamelmormor att morfar nog hade blivit sjuk och borde ligga till sängs. Dagen därpå kom gunnar till morfar men Morfar fick inte gå ut så gunnar fick gå till ån med sin lilla båt själv denna som då va en mycket fin dag. På kvällskvisten runt 6 kom gunnars pappa och skulle hämta gunnar hos morfar, men han va ju inte där, han hade ju gått till ån. Både gunnars styvpappa och min gammelmormor sprang ner till ån där dom hade hittat gunnar ligga med ansiktet ner i vattnet med sin lilla båt i handen, seglet var sönderrivet och dom kunde konstatera att han hade "drunknat" Men hur kan en pojke drunkna i en å som det knappt var något vatten i ? och vad va det som morfar hade sett i vattnet. Jag var tvungen att kolla upp detta i gamla tidningsuyklipp som morfar hade sparat i en liten bok på vinden och det stämde, min morfars ända och bästa vän hade drunknat på ett mystiskt sätt och det hände även igen och igen .. under tiden som morfar både ihop med sin mor i tranemo så var det 4 pojkar till som drunkande under konstiga omständigheter . Va det bara tillfälligt? Eller fanns det verkligen något i den ån som ville små pojkar ont ? det är något som jag alltid kommer att fråga mig själv, jag har varit vid just den ån, och man kände en ilning längst ryggraden när man stod helt tyst och tittade på vattnet och när man lämnade platsen så kände man en viss närvaro av något eller någon som inte va så där jätte intresserad av besök. jag väntar bara på att det snart ska stå i tidningen att det har hänt ännu en olycka. Detta va min berättelse och jag hoppas att den inte var för tråkig. Sen om ni tror eller inte tror på den det är erat bekymmer men, jag vet vad jag kände och det kommer jag alltid att minnas. Jag tror knappast att om det hade varit en vit lögn så hade inte min morfar varit rädd för att gå i närheten utav åar än idag och han är 84 år gammal. Jag tror på honom och jag tror på hans berättelse. Men frågan är , Gör ni??