Pierre gick upp vid 4 och åkte vid kvart i fem. Jag har en kort period inatt med en obehaglig känsla, men jag vände mig bara om och somnade om när Pierre hade gått. Det var inga problem. Sen ringde mitt alarm och jag gick upp och hoppade in i duschen. Jag hade en liten obehaglig känsla då av att det var någon annan i lägenheten, men jag sket i den känslan och jag hoppade in i duschen. Jag hörde då något, men tog för givet att det var dom som bor där uppe som gjorde ljud ifrån sig. Så jag ignorerade det. Sen när jag hoppat ut ur duschen så hade jag fortfraande en obehaglig känsla. Jag började sminka mig och sen satte jag mig i vardagsrummet för att ta mina mediciner och sminka mig färdig. Vi har en lampa i vardags rummet. Den är kopplad till en kontroll. Det finns inga sätt att slå igång den eller stänga av den utan att klicka på kontrollen eller dra ut strömmen. Ja, så jag sitter där i soffan. Jag var helt inne i att göra mig iordning. Så poff så slår lampan igång. Obehagskänslan kom tillbaka, men jag trodde att jag hade kontrollen här i soffan då och att jag måste ha satt mig på den så jag fortsatte att sminka mig. Efter någon minut så slog lampan av sig istället. Jag började då bli lite nojig, men tänkte fortfarande att jag måste ha satt mig på kontrollen. Började leta. Då slog lampan igång igen. Jag kände då hur håret började resa sig på mig och jag kände mig uttittad. Jag kollade efter kontollen, men den var inte där. Jag tog då mod till mig och gick till sovrummet där jag sett den senast. Och visst, den låg där så fint på säng bordet. Helt orörd vad jag kunde se. Jag hörde då något ute ifrån vardagsrummet, o blev riktigt rädd. Fick bara en hemsk känsla om att det var någon som ville mig något illa. Så gick jag ut i vardagsrummet och plockade ihop mina saker. DÅ hör jag en smäll ifrån köket. Jag flög upp ur soffan. Jag tog alla mina saker och gick försiktigt ut i köket. Jag skakade som en, ja jag vet inte vad. Då ser jag… vårt knivställ som står bredvid spisen. Alltså längst in mot väggen utan någon som helst möjlighet att ramla ner på golvet.. DET hade ramlat ner på golvet och alla knivar låg utspridda i hela köket. DÅ blev jag ännu räddare och jag ställde snabbt upp knivstället igen och tog mina saker och sprang ut i hallen och klädde på mig. Jag släkte inte ens lamporna. Inte en chans att jag skulle gå runt i lägenheten o släcka alla lampor. Så tog jag på mig skorna och jackan och jag gick ut. Jag stängde dörren och då såg jag en stor svart gestalt på insidan av fönstret. Den stod bara där i mitten av korridoren. Jag vände mig om jag sprang därifrån. Jag skakade och kunde knappt andas. Jag brukar inte bli så jävla rädd för sånt här… Men den här gången blev jag det. jag visste inte vad jag skulle göra. Jag har många gånger förut varit med om såna här saker. Jag vet att Mark har varit både här och hemma hos mamma månag gånger. Jag vet att han har jävlats med mig och med många andra. Jag vet när det är han. När jag känner hans närvaro så är jag inte rädd. Då blir jag glad. För då får jag det bekräftat att han vakar över mig. Då får jag det bekräftat att han faktiskt finns här för mig trots att han är borta. Jag hoppas att han alltid kommer att finnas i min närhet även fast han är död. MEN den här gången.. Jag vet att det inte var Mark. Vem det är har jag ingen aning om. Vad han vill, det har jag ingen aning om. jag vet att det är en han för det känner jag på mig. Men min extra mamma som kan sånt här ska komma hit och hjälpa mig, för det som hände imorse, jag har en känsla av att det bara kommer att bli värre. Jag vet att man inte ska vara rädd. Jag vet att det inte är något farligt, men jag blev rädd iallafall. Och jag blev arg. Jag blev arg för att den här människan, eller anden eller vad det nu är.. Inte lämnar mig ifred trots att jag bett om det. Men det jag är mest arg på.. det är Mark. Varför är han inte här och skyddar mig? Jag brukar känna att han är här och då känner jag mig trygg. Men nu de senaste dagarna har jag inte ens känt något alls som skulle kunna kopplas ihop med honom och det gör mig ledsen. Varför skyddar han mig inte? hur kan han låta det som finns här… skrämma mig… Jag vet att månag säkert tycker det här låter galet. Att jag borde ha en sådan där tröja där jag kramar mig själv. Men alla tror på olika saker och jag tror på det övernaturliga. Det här har jag ocså skrivit förut, men jag skriver det igen. jag vill inte att folk ska se på mig annorlunda bara för att har den här tron. Det har hänt för mycket oförklariga saker för att jag inte ska kunna tro på det här. Jag har iofs alltid trott på sånt här och varit extra intresserad av sånt. Jag har hållt på med Wicca och sådant. Jag är otroligt intresserad av det här och jag tror väldigt starkt på det övernaturliga. Jag mår bättre av att tro att Mark fortfarande finns här. Jag menar inte att alla måste tro samma sak som mig, men jag hoppas alla kan acceptera mig så som jag är. Trots att jag tror på det här. Men som sagt. jag är arg på Mark. Han skulle ha funnits här för mig. Men han dog.. han skulle skydda mig nu.. Men han har försvunnit. Jag känner inte av honom längre. Vart är han? Jag vill ha honom här. Jag vill känna hans kärlek och ömhet. Jag vill ha honom i min närhet. Tror jag saknar honom lite extra just nu. Jag är nog egentligen inte arg på honom. Jag är nog.. ja jag vet inte. Men jag vill ha honom här. Jag önskar att jag kunde träffa honom igen, inte bara känna hans närhet, men jag vet att det inte går. Så jag får nöja mig med att känna honom i min närhet. Men nu gör jag inte ens det och det gör mig lite rädd. Har han lämnat mig?? Jag saknar dig, Mark….vart är du??