Nu ska jag dela med mig av mina berättelser. Har skickat in en tidigare. Det har spökat rejält mycket här. Förut vaknade jag klockan 4.00 på natten och kände full närhet av något. Så efter en stund gick jag upp och till köket. Jag satte mig på en stol och kikade in till föräldrarnas rum. Där bredvid pappa såg jag en mansgestalt. Han hade en kappa/rock, hatt och en käpp. Men jag såg bara han som en svart figur. Jag satt och kollade på honom ett tag, inte alls rädd, efter en stund försvann han. Då kände jag mig lugn och gick direkt och la mig och somnade om. Trodde jag inbillade mig. Men en tid senare så var min granne på besök och berättade att hon hade sett en man stå bredvid hennes säng. Hon berättade exakt så som jag hade sett honom. Så vi tog fram ett kort på pappas farfar och på en gång sa hon att det var honom hon hade sagt. Men farfar hade dött för inte så länge sen så jag tror det var han. Eftersom vi inte träffade honom på flera år så kom han och sa hejdå. Men det hände bara en gång, fast jag vaknade klockan 4 på natten ca 1 månad pågick det som det kändes just då. Lika rädd varje natt. Mellan 5 och 6 kunde jag gå och lägga mig utan problem. Det påverkade skolan som jag inte kunde gå till eftersom jag behövde sova. Men till en annan berättelse nu. När jag var 14 kom jag till en fosterfamilj efter problem hemma. Det var en jobbig tid. Iallafall så kände jag energi hela tiden. Mest i badrummet, köket och i mitt rum. Men en kväll runt elva och tolv satt jag i köket och tittade på tv ensam. Helt lugn som jag var så känner jag plötsligt hur rummet fylls med energi och det kändes som en hel grupp människor gick igenom köket. Då kunde jag inte vara kvar utan gick upp på rummet och la mig. Men så lätt var det inte att avfärda det. En gång låg jag i sängen och greps av panik när det kändes som någon satt vid mina fötter och grät. Fick en bild på hur denna person såg ut. Den natten kunde jag inte somna om. Jag sov alltid med lampan tänd. Hände nångång ibland att jag släckte den eftersom alla klagade på att den var tänd. Men min tv som stog i hörnet av rummet var avstängd men lyste. Man behöver dra ut sladden för att den ska sluta att lysa. En kväll låg jag i sängen och tänkte "nu släcker jag för en gång skull". Det varade inte så länge kan jag säga. Inte ens 5 minuter. Jag låg och var lite halvt spänd och kollade på knappen på tvn som lyste rött. Plötsligt försvann det röda och det var helt svart. Jag låg och kollade om det var någon kortslutning som hade gått och lyset skulle komma tillbaka. Men när det aldrig gjorde det for jag upp och tände lampan. Och precis när jag tänder lampan, ca 1 sekund innan lampan hinner börja lysa börjar tv knappen lysa igen. Då vart jag skit rädd rent ut sagt. Ibland när jag låg där kunde jag känna hur en kvinna stog utanför fönstret och kollade på mig. Hennes kläder var gröna. Dagen efter berättar jag för min fostermamma. Och så går hon in på sitt rum och ropar på mig att komma. Då låg en bok överst av hennes hög där det stog "den gröna kvinnan". Rätt komiskt. Och en dag på fosterpappans jobb gick jag in i en barack för att vila. Ovanligt tidigt la jag mig där. Brukar somna dom gånger jag hade sovit där, men den här morgonen kändes annorlunda. Kändes som någon gick där inne och sen kändes det som någon skulle kasta mina skor på mig. Jag fick panik och sprang därifrån direkt. Efter det gick jag aldrig in där mer så tidigt. Nu bor jag hemma igen.