Det är svårt för mig att prata om min sorg men vet att det kan vara bra. Min älskade make gick hastigt bort 2004 och vi har delat så gott som hela vårat liv tillsammans så min sorg är tung. Det sägs att tiden läker alla sår, och det är kanske sant men jag har fastnat i min situation och jag undrar så om han led, vad han tänkte eftersom han visste att han var så sjuk att han var bortom all räddning. Vi hade meningsskiljaktiheter kort innan han avled som vi tyvärr inte hann få tid att reda upp och det jag är mest oroad över är om han är bitter på mig. Det sägs att på den andra sidan finns bara ljus och kärlek men det känns inte så för mig. Mitt barnbarn så gott som tvingade mig hit för att få hjälp, men jag har aldrig känt mig övertygad om att man kan prata med dom avlidna så kan ni hjälpa mig att förstå att han har det bra. Det finns Ett speciellt minne vi delar han och jag och det minnet var det finaste vi hade. Kan ni som jag hört så gott om ge mig ett enda litet ord från honom som visar mig att han är med mig. Ett fragment av vårat underbara minne skulle göra mig övertygad, och hjälpa mig att gå vidare. Min sorg äter upp mig upplever jag. Tackar på förhand. Solan

Hej Solan! Vill först beklaga sorgen. Vad gäller det speciella minnet får jag så många bilder och jag vet inte vilket han egentligen vill visa. Enligt honom hade ni så många lyckliga stunder och speciella minnen så jag måste vänta lite och ev återkomma… Han visste att hans tid här var över och han var beredd på detta. Han var redo för det. Det ni var oense om var egentligen en bagatell men du behöver inte tänka på det mer då han inte är bitter på dig. Det känns som om ni ville ge den andre "rätt" men ni var lika envisa. Att komma till andra sidan är som att komma hem och där möts man av värme och kärlek. Du kan själv prata med din make! Han hör dig och du behöver inte prata högt eller via en seans, prata med honom som du brukade göra. Vet att du blev besviken nu då jag inte kunde komma fram till en sak men jag ser så många! Bla ser jag en ung man och en ung kvinna, mannen har en cykel och tankarna tar mig till en utedansbana. Om det är relevant för dig eller inte vet jag inte men detta är en av många bilder jag får upp. Sorg är ett jobbigt kapitel och du får sörja men du får inte glömma bort dig själv! Du finns kvar och det är många som behöver dig och som är tacksamma för att du finns hos dem och för dem. Jag är uppriktigt ledsen att jag inte kan ge dig ett mer specifikt svar men jag tackar dig för ditt förtroende. Ljus och kärlek till dig! Marijona