Hej igen Eewee. Jag hittade den boken du rekomenderade på Kristianstads bibliotek. plus att jag hittade en bok av margit sandemo "vi är inte ensamma" som verkar vara intressant. Jag skall hämta dem i helgen. Ok det är dags att snacka ifrån hjärtat lite. Efterssom du vart med lite här och där, så har du rätt att veta allt. Ni andra kan använda denna informationen till att tänka efter, så ni inte råkar illa ut som jag gjort, jag har haft en otrolig tur, som kommit igenom detta något sånär i hyffsat skick . Skulle mina val sett annorlunda ut om jag hade ignorerat de där små ljuden jag brukar höra (låter som en gnista, eller som en liten pil som träffar en vägg) eller de gångerna jag kände närvaro första gången (då jag faktiskt såg på ett program om spöken och andar, som gick på discovery). Självklart skulle de sett annorlunda ut.. men frågan är hur länge. Jag har många gånger haft olika tankar på att prova på inte alltid så goda saker. Ibland har det varit nära med anden i glaset, och prova på andra svartkonster osv det är inte alltid man har de bästa ideérna när man festar till det. Att jag sedan skulle ha gjort dessa i vårt hus hade ju definitivt tagit fram vreden hos dessa väsen, och då hade jag fått reda på det ändå. Av någon anledning har detta aldrig blivit av. Och tur är väl det. Jag tog sedan kontakt med en kompis till mig som kunde det där med att spå. Dels ville jag ha kontakt med min far som gick bort alldeles för ung i en drunkningsolycka, vilket jag hade mina misstankar hur förloppet gått till. Dels var jag jättenyfiken på att prova på detta gratis. Jag får sedan reda på att det finns en ande på tomten som vill att tomten skall skötas. Dock uppfattas anden vara feminin altså en kvinna (vilket foton senare skulle visa sig vara en man.) Medans vi sitter där och han spår säger han plötsligt. Jag ser en stor svart man på din högra sida, välbyggd och biffig (eller var det vänster), och jag frågar om han är ond eller god, och får ett positivt svar (minns inte riktigt, men det var i stil med "han vill dig väl". Detta kan mycket väl ha varit svartalven, som försökte varna oss eller något liknande, men vi blev störda i seansen, så han missuppfattade säkert någonting.) och någonting med vatten, eller elementet vatten. Sedan är det lite information om saker som behövs göras i huset. Så här långt visste jag inte ens att det fanns alver och vättar i trädgården. Men jag visste att det fanns en andeform iallafall. Jag hade ju bara min dåliga mobilkamera, som jag använde mig av för att fota. Som oftast syntes inget, kanske någon dimmig bild/ ej klar bild, eller en och annan bild som var lite blåare än andra bilder. Ju längre jag fokuserade på dessa bilder, desto enklare kunde jag urskilja mönster. Efter ett par dagar kunde jag genom att slänga en snabb blick på en bild äntligen se vad det föreställde. Jag letade då upp ett bildprogram där man kunde leka lite med färgerna på en bild (ACDSee. naturligtvis) för att se dessa bilder bätte. Jag vet att jag inte riktigt kunde acceptera det jag såg på något sätt. Jag visste fortfarande inte vad detta var som jag hade fått på bild. Vändpunkten kom en kväll då jag var ute och tog ett kort som jag ena minuten blev rädd att titta på, och ena minuten glad. Då "trodde" jag att jag fått med en Viking, eller en liten hornprydd djävul, eller något sådant. Jag kunde inte bestämma mig för vad jag såg, utan jag tog kontakt med dig. Jag fotade ungefär en gång om dagen, och fick en hel del bra bilder som sparades. EVP provades på ett par dagar senare då jag gick runt på tomten och sade. Är det någon där? Jag fick med ett ilsket "tyst" som var så högt att jag riktigt hoppade till. Under de dagar jag spelade in ljud kan jag inte minnas att de bad mig sluta, utan de sade "gå" eller "i need you" (kan även ha varit en vättes ilska rappa "Han é dum" på snabb skånska). Jag förstod att jag kanske störde dem, och hade väl den naiva tankegången att jag kan kanske komma tillbaka lite senare och spela in när de har tid. Dels ville jag ha svar ifrån vättarna som jag misstänkte beskyddade diverse blommor och buskar. Jag ville ha svar på hur jag skulle sköta trädgården utan att störa dem. För gissa att de hade blivit sura på mig om jag hade dragit upp den buske eller planta de vaktar med sitt liv som insats. Första varningen fick jag en kväll då jag lånat en rejäl kamera av min svärmor. Jag misstänkte att det kunde vara fel på min kamera. Man kan ju lätt se att mobilbilderna inte höll någon större kvalitet, och tänkte att en 5.7megapixelkamera har bättre upplösning och jag får kanske bättre bilder. Så i stället för att gå ut på dagen och fota (som jag gjort innan) tänkte jag att jag skulle försöka fota den där speciella busken som jag visste att det fanns något i. Glad i hågen gick jag ut sådär vid niotiden. Kort togs lite här och var, och när jag kom in kom jag att tänka på att det där var kanske inte sådär lysande. En stroboskop blixt bländar ganska bra. Så jag tog min EVP utrustning och gick ut i trädgården och bad helt enkelt om ursäkt. Och fick det arga vresiga anklagande svaret "aschchch du är vad du är ändå". Den kvällen blev jag varnad av en alv. Detta var första gången jag såg den. Andra gånger jag sett dem hade de igentligen ingen riktig form (utom vid ett annat tillfälle) den här gången vart den klart pulserande i konturerna. I handen hade han något som såg ut som en karma ( japanskt vapen http://www.okinawankarateclub.com/images/weapons/kama_l.gif ) Och han bländade mig med detta genom att svinga det i mina ögon. Efter det ögonblicket, som jag var både hedrad att få se en så ovanlig sak samtidigt glasklar över vad de ville att jag skulle sluta med att fota på tomten. Jag bestämde mig för att flytta fotograferingen och inspelning av EVP till utanför tomten. Det händer att jag tänker tillbaka till det ögonblicket och tänker, vad hade hänt om jag inte bett om ursäkt. Jag började jaga gamla hus och fornminnen som låg i närheten och kyrkor osov och fortsatte i samma vanliga stil. En vecka senare tror jag inträffade det något. Jag började berätta för mina närstående vad som försegår på tomten, och i samma veva blir jag varnad en gång tilldå jag utför en EVP, och försöker bjuda in till ett samtal, med frågor som. Vad heter du, vilket år är du född etc. Detta skall erkännas att jag är i närheten av där jag bor, men en bra bit ifrån bostaden (500meter kanske) Den natten gick inte att sova då jag blev beskuten av en alv. Inga av de där blåa energipilarna träffade mig (hoppas jag) men alla träffar runt om mig, precis som den försökte rita av mig i sängen med pilar. Sekundena senare ser jag en stor svart gestalt med röda ögon på min frus sida av sängen. Denna faller plötsligt ihop. Eller blir bara rök kvar som försvinner på golvet. Efter det frågar jag ut i mörkret om de är missnöjda med något och frågar om jag tagit med mig objudna gäster hem, och jag ber dem bekräfta mina misstankar på något sätt, med en duns ett ljusfenomen eller något sådant, vilket jag får i form av en ljustråle. Sedan får du det där panikfylda inlägget, där jag ber dig att hälsa dem olika saker. Kvällen efter är lugn. sover bättre på länge. Jag fattar fortfarande inte varför jag bestämde mig för att störa dem, och hur jag kunde missa hur korkat det igentligen var. På vissa bilder, som inte vart tagna på tomten fick jag ibland se en del leenden ifrån dessa, vilket jag självfallet misstog för att "Det är helt okej att fortsätta fota" vissa vinkade till och med. Det är nu som det konstiga börjar att inträffa. Först nu känner jag av att någonting är fel på allvar. Det känns som jag fick en gåva vid denna tidpunkten, som även kan vara en förbannelse (hur man nu ser det). Innan har jag inte varit rädd direkt, men detta skrämmer lite faktiskt. Detta har jag i viss mån redan skrivit i tidigare meddelanden och fått svar på också: 1. Antingen är det svartalfen som börjar ta på mig, och göra närmanden, eller så är det helt enkelt så att jag för första gången känner av min guide. Jag har börjat misstänka min guide, efterssom saker och ting är mycket lugnare nu, men närvaron och pilleriet i håret. och att det känns som håret står rakt upp finns fortfarande kvar i viss mån. Jag känner inte av en varm jummen närvaro som jag har för mig du skrev till någon, utan här är känner jag en lite kallare närvaro. Inget som känns hotfullt dock. Ibland tror jag att jag förväxlar de väsen som finns här med min skyddsguide/guider. Då närvarokänslan påminner om varandra. Jag har inte kommit så långt dock att jag kan skilja dessa åt. 2. En svag oroskänsla. Vet inte om denna är min eller om jag uppfattar den ifrån dem. (finns i viss mån kvar) 3, Efterssom jag inte hör dem, hur får jag då reda på när jag gör något fel innan det är för sent? 4. Innan såg jag bara dem när jag visste att jag kanske gjort något fel. Nu kan jag se dem av och till när de skjuter på varandra på nätterna. Jag kan inte längre avgöra om jag har med saken att göra eller inte. vilket skapar ett litet obehag, då man får fundera på om man har gjort något galet. Hittils har jag sagt iallafall att jag inte har med saken att göra, och sedan blundar jag och försöker sova. Eller så tänder jag lampan och somnar efter en stund. (detta finns kvar… återkommer med gämna mellanrum) 5. Ett litet problem med synen (det har jag fortfarande. Och det får jag leva med enligt läkaren) Det där du skrev att det var ett misstag ifrån deras sida, det får man väl acceptera. Jag vet inte vad de menar var ett misstag i från deras sida, men jag anade att någonting inte stod rätt till innan jag ens visste att de fanns där. Att jag skulle råka ut för någonting var mer eller mindre oundvikligt, nu när man har facit i hand så att säga. Vad jag däremot är mycket glad för, och samtidigt väldigt förvånad över är att min fru inte har märkt någonting, varken ljud, (se längre upp) eller andra fenomen som ibland inträffar. Nu är det som det är. Jag kan inte "stänga av" detta. Det är tur att det inte är aktivitet varje kväll. Jag vet inte vad jag skall kalla det för, men hittar inget bättre ord än "skymmingsögon". Så fort det blir kväll/skymmning, och jag lägger mig ned, och släcker lampan och skall sova så ser jag dem som antingen svagt blått/rött/grönt pulserande figurer till "dallringar i luften". Det är då lite svårt att då inte uppmärksamma dem i tanken. Jag hoppas att jag inte stör dem om jag någon gång tänker på dessa. Jag försöker så gott jag kan. Det skrämmer inte mig att se dem, vad som skrämmer mig i detta fallet är att jag inte vet hur de reagerar på att jag är vaken och ser dem. Det är inte första gången jag märkt av närvaro, öppnat ögonen och sett ett blått suddigt väsen, som blivit förvånad över att jag ser dem, och ryggat tillbaka upp en bit i taket för att sen tas om hand av de goda väsen som finns här. Anledningen till att jag hörde av mig till just dig är att jag fick för mig att du som medium skulle ge mer respekt än vad lilla jag kunde ge. Att du dessutom var på god fot med både vättar och en svartalv kunde ju inte jag veta. Du varnade mig i början när jag tog kontakt med dig att "min tid kommer" spring inte in i något. Och jag gjorde exakt det jag inte borde. jag öppnade en dörr och befann mig plötsligt i en korridor med dörrar.. Rusade fram och öppnade första bästa dörr och rusade in utan att tänka mig för. Blev rädd av vad jag såg och gick ur rummet, men kan inte stänga dörren, utan delar av det som var på utsidan i det där rummet kommer in i korridoren. Så här står jag nu… redo att prova någon av de andra dörrarna, men ännu är inte självförtroendet på topp… Vi får se vad som händer i framtiden. Ok det var en liten jättenedkortad historia det. Då tar vi frågor… Först nu upptäkte jag att ni "undarber frågor om skyddsguider". (Tusan.. jag som hade en hel hop med frågor om just skyddsguider.) så jag får väl fråga lite enkla frågor om dessa, som INTE innebär en massa energi, utan som baserar sig på din erfarenhet. Jag hittade ditt meddelande. om min skyddsguide ___________________________________________ Datum: 2007-09-05 5.Din skyddsguide kallar sig Belinda(av namnen melinda,linda)och hon är inte släkt med dig.Hon är din ledsagare. ___________________________________________ 1. Vad är det för skillnad på ledsagare och skyddsguider 2. Så jag får väl fråga dig om hur du känner närvaro av din skyddsguide. Jag känner igen det där pilleriet i håret. Och att det känns som håret står rakt upp ibland. Jag känner inte av en varm jummen närvaro som jag har för mig du skrev till någon, utan här är känner jag en lite kallare närvaro. Inget som känns hotfullt dock. Ibland tror jag att jag förväxlar de väsen jag har här med min skyddsguide/guider. Då jag ibland känner närvaron av dessa. Jag har inte kommit så långt dock att jag kan skilja dessa åt. 3. Färgen på auran tror jag är identisk med de hos alverna. Blåa. hur/vad säger din erfarenhet? 4. Finns det några böcker skriven av medium som handlar om våra olika guider? kan du rekomendera någon? 5. Låt oss säga att jag är intresserad av ett visst område, spådom exempel. Finns det någon möjlighet att ens guide kan vara ens lärare? eller finns det olika regler som hindrar detta. 6. En sista fråga om guider. Jag har läst och hört att man kan prata med dessa. Är det korrekt uppfattat att det är som att ha en "dialog med sig själv" (altså inte att höra röster) utan mer som "att tänka en dialog mellan sig själv och någon annan" 7. Jag kommer att tänka på det du nämde om gott och ont när det gäller naturväsen. Den där liknelsen med ankungen och räven fick mig att börja tänka lite. Allt är kanske inte så självklart när allt kommer till kritan. Gäller samma regler för oss? Alltså låt oss anta att jag av någon anledning skulle komma över en riktig otäck bok med massor av svart magi. Om jag använde denna svarta magi för att hjälpa folk, och inte för min egna vinning skull, Är jag ond då? Om jag förstod ditt resonemang där så är det inte magin/ varifrån magin kommer utan det som räknas är karaktären på personen som använder den. Har jag rätt! Förresten Jag får tacka dig för alla frågor jag fått svar på. Jag har lärt mig otroligt mycket på dessa 4:a månader, och är jättetacksam att du orkar/vill svara på dem

Hej Svenne! Det var en utömmande berättelse du kom med som kan vara intressant för andra att läsa,om än det inte är någon "nyhet" för mig det du återbrättat då jag redan fått stor del av infon. tidigare av de som är runt dig. Några saker jag kan kommentera är tex att ett leende från naturväsen är egentligen ett "grin" och inte ett leende utan syftar på något helt annat.Och när en alv eller vätt "ler" mot dig så har du gått över gränsen.Ett bra tecken att veta. Det jag uppfattar är att dessa naturväsen inte tycker du är pålitlig och står vid dina ord och därför har de genom elementarisk magi gjort en "mark" på dig dvs en slags magi(för invecklad för att förklara)och genom den "känner de av dig vad du har i görningen,både mentalt och psykiskt. Genom denna magi kan de tex göra så att när du tex är "på väg att göra något som stör dem" aktivera magin och få dig att bli sjuk tex få huvudvärk eller ngt annat som gör att du avbryter det du täker göra. Detta får du nog stå ut med tills de väljer att lämna både dig och platsen.Det är ungefär som vi har buggade telefoner eller spionkameror. Och eftersom de använder sig av elementarisk magi på atomnivå så kan de göra detta.Jag känner dock att de inte har för avsikt att skada dig i onödan.Du har gått över gränser och då kan det bli såhär. Vidare. En guide kan varna genom att en kort stund avge kyla tex bakom ryggen men annars är de varma och avger en värme av trygghet.I ditt fall så har dina guider svårt att närma sig dig och håller sig utanför din aura pga röran kring dig. Den du känner av är bla alven(inte alf-en annan art)är bla andemannen på gården och alven som kollar dig. Att din fru inte känner av detta kan vara för att hon heller valt att inte bry sig och inte ger det hela någon uppmärksamhet. Den oro du känner kommer både från dig själv och de andar väesen du har omkring dig. Från början var det inte tänkt att du skulle se något av dem då jag med "misstag" menar att man oavsett om man är medial eller inte normalt inte ser dessa naturväsen. De var mitt uppe i "sitt" och hade inte 100%koll på de elementariska skydd de lagt omkring sig.Och det är inte de som beblandat sig med dig utan du med dem, genom din nyfikenhet,så på det sättet är du inblandad. Och som det är nu kommer du märka av deras aktivitet tills de är färdiga med sitt.Och de håller koll på dig så du inte "stampar mitt i! ngt de håller på med. Vilket kan försvåra dina andra andliga aktiviteter då de inte vet vad du har för avsikt med dem. Saker du utövar kan därför "slå fel" eller "slå tillbaka på dig själv". Skillnaden mellan guider och ledsagare är bla att guider håller sig nära den människa som den vägleder,ibland alldeles strax bakom och den brukar även träda in i en människas aura för att föra över information eller hålla koll på hur människan mår osv. En ledsagare följer en människa på avstånd och ger sig inte tillkänna.Följer en människas vägval på håll och den håller sig utanför människans aurasvär.(den enklaste förklaringen) Det finns några böcker jag tror du skulle kunna ha nytta av och forska på egenhand.Tex Sylvia Brownes:"Livet på andra sidan"."Mellan två världar","Livsredskap","Lär dig av tidigare Liv" samt av författaren Eieen Elias Freeman:"Änglavakt och skyddsänglar" I dessa får du kunskap om bla att känna skillnader på energier,vilket verkar vara bra för dig att veta. Om det är meningen i det livstema man har och det tillhör den guides kunskapsområde så kan de hjälpa med olika andliga utvecklingar. Man kan kommunicera med sin guide och antingen få det som bilder/symboler som visas upp i tanken eller så skickar de ideer eller tankar när man undrar över ngt men vanligast är på en direkt fråga att man/som jag hör en "röst" som svarar och olika guider har olika röster,alla bär sin egen signatur,känsla,ton vilket gör att man kan höra och känna när ngt är fel tex att det kommer något väsen eller ande som utger sig för att vara ens guide. Men känner/hör direkt att ngt inte stämmer. Men att höra en tydlig röst inne i huvudet som inte är din egen kan bli påfrestande även för den mest härdade mediala så tex jag har lagt det så att de kommer med tankar,bilder,symboler om jag inte ber om ett tydligt svar översatt till svenska(annars pratar min spanska eller latin och då fattar jag ju inget ialla fall!) Vad gäller att använda sig "av mörk magi i gott syfte" så är det ingen god ide av flera orsaker. För det första kan magin i sig beroende på ålderdom vara "uppbyggt med icke ord utan väsen som har som funktion att vara bokstäver för att verkställa magin" och vet du då inte vad och vilka så kan detta vid missnöje slå tillbaka på dig själv oavsett hur "god" din tanke var. Likväl är en stor del av ålerdomlig magi inte gjord för att användas i gott syfte vilket gör att det slår tillbaka till utövaren som inte behärskar magin. Sedan om man ska använda sig av mörk magi bör man veta exakt VAD och VIlka som står bakom ritualen i ursprunget(som gjort magin) då de när magin används kan ha ett bakomliggande syfte som du inte känner till(magin i sig fyller ett eget syfte du inte tänkt på) Att använde besvärjesler och mörk magi kräver sin kunskap om både mörka väsen,demonologi och annat då det alltid krävs ett pris av utövaren och en hake någonstans.ALLTID! Mörk magi(om vi nu talar om äkta sådan)ser inte till person eller karaktär hos utövaren utan är levande i sig och fyller sina egna syften när den används då den oftast är uppbyggt på levande väsen och inte bokstäver som du ser det.Detta är viktigt att känna till och vad jag förstått missar många utövare denna kunskap och sitter sedan och undrar "men vad gjorde jag för fel,jag tänkte ju rätt osv"och sedan börjar bekymmren. Det blev mycket det här så du får fundera på vad jag skrivit och kanske införskaffa dig böckerna jag rekomenderade och "ha lite is i magen" under tiden. Hör gärna av dig med dina funderingar men försök isåfall att begränsa dig i dina frågor med inte allt för mycket på en gång då det blir rörigt att besvara. Focusera på en sak /ett område i taget(om du kan) och skriv istället fler mejl!Då tar det inte lika lång tid för mig att svara. Mvh EeWee