För nio år sedan valde min systers sambo att lämna jordelivet, 23 år gammal. Allting slutade fruktansvärt tragiskt, de väntade barn när han gick bort (Det blev en son som föddes en månad efter händelsen)

Det var min syster som fann honom i deras lägenhet tidigt en söndagsmorgon. Jag kan inte ens föreställa mig vilken bild som måste ha fastnat på hennes näthinna efter att ha sett sin bästa vän hänga i ett rep i taket.

Efter händelsen väntade en jobbig tid för vår familj. Alla tyckte om pojken! Det var inte lätt att inse att han faktiskt var borta. Han lämnade aldrig ett meddelande efter sig. Han hade försökt att skriva, men det enda som fanns i lägenheten var en hög med sönderrivna papper. Däremot hade han städat hela lägenheten och gjort så fint.

Vi var på middag en dag hos ett par goda vänner. De ville att vi skulle komma bort från den sorgsna vardagen ett tag. Då händer det!
Det ringer i mammas mobil och det är vårt hemnummer. Men vem är hemma? tänker vi allihop. Alla mina syskon var med oss, pappa var på jobbet. Vi ringde honom, han var kvar på jobbet. Vi hann inte svara heller, vilket vi önskar att vi hade gjort.

Hur som helst….vi kom hem! Checkade av nummerpresentatören. Inget samtal till mammas mobil fanns. Då förstod vi att det var honom det handlade om.

Tre veckor senare födde min syster en underbar liten pojke. Hon har berättat för mig att hon låg i sängen på BB en dag med sin lilla parvel bredvid sig. Just när hon tänker på hur stolt hennes sambo skulle ha varit hör hon hur någon andas i hennes öra och att hon blir kall om ena kinden.

Min syster bodde hemma ett tag efter händelsen, men när pojken var runt sex månader kände hon sig så pass stadig på benen att hon orkade skaffa en egen lägenhet. En kväll när hon låg i sin säng bad hon rätt ut i luften “visa ett tecken på att du finns hos oss” Då släcktes hall lampan. Samma natt drömde hon att hon sprang och sprang på en krokig väg. Tillslut möter hon sin älskade. Han tar hennes hand och säger: Du måste förstå att jag inte finns längre, gå vidare. Bli lycklig! Sedan försvann han.

Sen dess har det hänt småsaker hela tiden. Det är numera vardag för oss. Vi vet ju vem som hälsar på när det väl händer.