En av Värmlands få gårdar i sten. Den har sin ”vita fru” – Sophia Lowisa Soop, som spökar. Hon ägde gården 1704-45 och har beskrivits som ett hår av hin. Hennes vilda fester där hon drack och slogs som en karl gav gården dåligt rykte. Även på marknaden i Kristinehamn var hon i slagsmål där hon fick benet avsparkat och en annan gång misste hon ena ögat. Trots att hon fick en extra tung stenhäll över sin grav i Väse kyrka, skrämmer hon fortfarande herrgårdens besökare med sitt ärriga, enbenta och enögda vålnad.