Kan du/ni se om jag har anledning att vara rädd/orolig när det gäller det jag fått då vi planerar at gifta oss är vi orlogi för att det kommer hända något eller är det bara en obehagskänsla, kan du/ni se om min sambo har hjälpare runt sig och vilka skulle vilja kontakta dom om det går som jag kan med mina egna. Kram Lisa
Hej Lisa! Det är mest obehagskänslor som du känner inget att oroa dig för. Jag skickar ett dokument till dig där du får hjälp med kontakt med guider mm. Kram! Kontakt med guide, ängel. Man börjar som en meditation och fortsätter med kontakten. Innan du börjar din färd är det bra att tänka på vad eller vem du vill få kontakt med; ängel, guide eller någon annan men bli inte besviken om du inte får kontakt med någon avliden släkting utan se vem som finns där och lyssna på vad han/hon har att säga dig! Ha papper och penna bredvid dig så du kan skriva ner vad som sades och hur personen såg ut osv.. Var glad över kontakten och lycka till! Sitt bekvämt på ett ställe där du känner dig säker och skyddad och där du vet att du får vara ifred en stund. Inomhus eller utomhus är smaksak. Gör de fem första punkterna i meditationen. Se en sommaräng framför dig. Den är grön, gul, röd, blå..alla tänkbara färger. Du ser blommor stora som små, rådjur, älgar, rävar… många olika djur. Himlen är blå och du ser fåglar ovan ditt huvud. Andas in den friska och söta luften. Se på dina fötter. Ta av dig skorna och strumporna och se stigen framför dina fötter. Börja gå stigen fram, känn gräset kittla dig under fötterna. Du ser dig omkring och går mot den stora ek som du ser där framme. Gå mot eken men glöm inte se dig omkring och se skönheten omkring dig. Du ser någon där framme, under eken. Försök se vem det är. När du kommer fram tala med den som står där, insup alla detaljer, fråga, lyssna och ta med dig svaren hem. När tiden är ute tacka för alla svar och vänd dig om och gå tillbaka på samma stig som du kom men se dig inte om. Ta på dig strumpor och skor och öppna sakta dina ögon, skriv ner det du kommer ihåg, spara och begrunda. Eva-Lena Porutis Karlsson 2009