Tänkte berätta om första gången jag såg en "ande". det var hemma hos min mormor och morfar över en helg och jag hade fått med mig matte läxa. jag och min morfar satt vid bordet i deras kök och han hjälpte mig med läxan.. när vi hade suttit där ett tag så tappade jag min penna under bordet, jag böjde mig ner för att plocka upp den och precis när mitt huvud kom i höjd med bordet så kollade jag upp och fick solen i ögonen. mitt framför mig så såg jag en gammal dam sittande på stolen framför mig. jag såg henne bara en sekund för jag han inte stoppa kroppen innan mina ögon hamnade under bordet. jag frös och blev stel som en pinne.. morfar undrade vad de va med mig och jag berättade för honnom vad jag hade sett.. han berättade då vad han själv hade varit med om, men det är en annan historia… det är 15 år sen det hände och jag kommer fortfarande ihåg precis hur hon ser ut.. hon var så värklig precis som en riktig person fast utan färg. även fast jag bara såg henne en sekund så kommer jag fortrarande ihåg varje rynka i hennes ansikte och på hennes nattlinne och hennes nattmössa och hennes stirrande blick, hon stirrade inte rakt på mig utan rakt fram som på ingenting…